Aftonbladet – 3 augusti 1840, sida 2

-2:0 Har, innan lagfart sökes af den, som eganderätt till fast egendom förvärfvat, förre egarens borgenär, eller, om fastigheten är å landet, den, åt hvilken nyttjanderätten är af förre egaren upplåten, i egendomen sökt inteckning; då skall ej nye egarens anspråk ligga i vägen för inteckningen, utan må han, för hvad han förlorar, hålla sig till sin fångesman. Sökes å samma dag i staden eller vid samma ting å landet, både inteckning och lagfart, vike intecknings-sökanden för den, som eganderätten förvärfvat. 3:0 Söker någon lagfart, i grund af företedd handling, som hans egen åtkomst visar, men kan ej genast så styrka förre eyarens åtkomst, att lagfart beviljas må; varde hans ansökning ej dess mindre i lagfartsprotokollet tecknad. Fullgör han sedan å landet sist vid det allmänna ting, som infaller näst efter tre månader, och i stad inom tre månader, hvad till lagfartens vinnande nödigt är, eller stämmer han sin talan inom den tid till rätten in, då må ej det inträffade dröjsmålet med lagfartens beviljande honom till förfång lända; försummar han, hvad nu sagdt är, eller åstadkommes ej medelst omförmälde rättegång den bevisning, som för lagfartens beviljande erfordras, vare den gjorda ansökningen förfallen.