Aftonbladet – 24 juli 1840, sida 2

Borgareståndets diskussion om dechargebetänkandet. (Forts. från gårdagsbl.) Hr Ekholm: Man må aldrig vara så benägen till öfverseende med förseelser och misstag, dessa den menskliga ofullkomlighetens vilkor, eller böjd att ursäkta dem, så inträffa likväl förhållanden i lifvet, der förtegenheten eller öfverskylandet ingalunda stå tillsammans med rättvisans och den allmänna välfärdens fordringar. — — — Utskottet bar haft en ökad maning till allvarsamt förfarande af de, under sista quinquennium i rikets styrelse timade tilldragelser och den deraf härflutne missbelåtenhet, som, säga hvad man än vill, temligen allmänt låtit förnimma sig och icke låter nedtysta sig, utom sorgfällig undersökning om orsakerna, Hvilka, derest de ligga inom den konstitutionella ansvarigheteng gränser, böra antastas och undanrödjas. Om man från denna synpunkt betraktar saken, hvilket, i min tanka, är den enda riktiga, så kan man icke annat än tecksamt hålla Konstitutioesutskottet räkning derför; att Utskottet oförställd och utan tvekan gripit an verket. Denna konstitutiosella areopag har nu icke låtit snärja sig i konsiderationernas nät, hvars klibbiga garn så ofta förut befångat nyfikenheten vid det hemlighetsfulla mötet med statsrådsprotokollerna och insvept de öfverröstade anmärkningarna i förgätenhetens. dunkel. — — — Allt hvad man tillvitat Konungens rådgifvare såsom brist på kraft och grundsatser, erforderlig skicklighet och karaktersfasthet med flere positiva egenskaper, äfvensom tillstädesfinnandet af flere negativa, såsom vankelmod, förlågenhet i rådslag, benägenhet till konsiderationer, skugzgräddsla, godtycklighet, liknöjdhet och. begär att utvidga styrelsens makt, under det man å andra sidan röjt en bestämd obenägenhet och motspänstighet att efterkomma folkets, genom dess