Aftonbladet – 9 juli 1840, sida 3

Bengalisk jurnalistik. Jurnalistikens inflytande i samhället bar blifvit så betydande, att aktgifvelsen på detta inflytandes gradvisa stigande måste på det lifligaste intressera hvarje vän af friheten. Ett af de mest glädjande fenomener i denna väg är den inhemska pressen i Ostindien, hvilken, under Englands upplysta regering befrigd från hvarje fjetter, dragit inom sin krets alla de föremål, som nära röra Hinduen, hans lagar, hans religion, seder, handel och Ggäringar, konst och litteratur, belyser dem från alla sidor, hvilket om det också ännu ibland sker något otympligt, likväl iozehåller frön till en bättre framtid. Ett kort uppräknande af de tidningar, som utkomma i Kalkutta på Bengaliska språket, jemte en summaritk uppgift af deras karakter, måste äfven der väcka något intresse, dit måhända aldrig något af dessa blad trängde. Den första Bengsliska tidning började utgifves 4819 af den berömde Engelske missionären J. C. Marshman, under namn af: cSamächär Darpan, eller cHändelserrnas spegel. Den innehåller i synnerhet politiska nyheter och annonser, och vann så mycket bifall, att den ännu i denna stund oafbrutet fortgår. Sedermera uppkom: aSamächar Chandrikä, eller cHändelsernes månljus, redigerad af en strängt orthodox Hinduer, och således försvarande Hinduismen med alla dess svagheter och dygder. Dessa båda tidningar voro länge de enda blad af detta slag, till dess siutligen tryckfriheten, som Indien erhöll genom den bekanta parlamentsakten, hvarje år framkallade nya. Dessa tidningsr utkomma till största delen från boktryckerier, som ägas af infödingar och redigeras af Hinduer. De fleste utgifvas blott en gång i veckan, på ett eller två ark i liten folio, vanligtvis med tre spalter på sidan, och blott ett par i stor folio. De fleste äro författade ensamt på Bongaliska språket, några på Bengaliska och Engelska. Papperet, hvarpå do tryckes, är för det mesta grått och dåligt, bokstiäfveraa grofva och plumpa, och då sättningen sker af inhemska sättare, så hvimla de af tryckfel. I sednaroe tider bafva de i dessa hänssenden något förbättrats, och de tidningar, som utkomma i stor folio, äro sirliga och utstyrda med smak, Stilen i uppsatserne är just icke något mönster; den har alla den nyare Orientalismens fel, såsom högtreafvande fraser, bombastiska figurer, barnsliga ordlekar, hopade epiteter och oändligt långt ifrån hemtade liknelser. Men äfven detta förbättras mer och mer hvarje år, och inflytandet af europeisk bildning visar sig äfven småaingom här. Den bästa af de nu utkommande tidningarne är Bhaskar eller aSolen,, som utgifves hvarje vecka på tvenne ark, i stor foliao. Den ledande artikeln är merendels en sederege!, hvilken på O rientealiskt sätt förklaras genom ea berättelse eller snekdoter; den egeniligen ethiska delen är alltid väl skrifven, ibland mästerligt. Stilen är onekligen den bästa, man finner i någon Bengsalisk tidning, och kan anses såsom det förträffligaste mönster för Bengaliskt språk och skrifsätt. Uigifvaren är en Bramin af stor bildning, som använder alla medel för att väcka sina landsmän till att tänka, och uppräder öppet emot missbruk och dårskaper. Från samma tryckeri utkommer aR:saraj,, ett slags viter jurnal, som innehåller skaldsstycken och berät.elser, dels i original, dals öfversattea. En annan idning, cSamwad Purnachandrodays eller Uppsången af nyheternas fullmåne,, innehåller allmännas politiska underrättelser, och poiemiserar med behog och värdigbet emot missionärerne. Stilen är något Ifekterad. Närmast dessa i värde står cInyananreshan) eller cForskaren efier sanning, skrifven i in helt och hållet deistisk riktning. Antalet af idningar, som utkomma i Bengalen, utgör 40, ivaraf två äro dagliga tidningar, en uttommer venne gånger och de öfriga on gång i veckan.