Aftonbladet – 9 juli 1840, sida 3

Fahlun d. 2 Juli. Den 43 i förra månader hände sig, att en karl, som något öfverlastad spatserade på Sollerö kyrkas tak, derifrån nedföll och kom i fallet med hufvudet mot marken, si att en grop blef synlig i jorden. Märkligt nog att mannen så föga skadade sig, att man tror bo nom snart blifva återstälid. (Gefleb. L. T.) BLANDADE ÄMNEN. Brittiska och främmande Anlti-Slafveri-Föreningens sammankomst i London. (Slut från gårdagsbl.) I det möte, som hölls den 43 Juni, vidtogos flera beslut angående nedsättandet af kommitteer för utIredaing af hvarje vigtigare del af ämnet: ett sätt som synes vara alldeles förträffligt, att få dylika föreningars arbeten sakrikt behandlade. Så utvaldes en, att utarbeta jemförelsen af det fria arbetets och slaf-arbetets resultater, samt föreslå huru det förra må kurna befordras; en att utreda för hållandet på Danska Öarna; en tillståndet på Engelska Öarna och resultaten af den der införda friheten, samt medlen at betrygga den för framtiden, 10. 8. Vv. Doörefter uppträdde Mr: Birnie från NewYork, med en förträflig, enkel ech sakrik framställning om utvecklingen af slafveriot i Förenta I Staterna, alltifeån de 13 staternes första tid; de inre politiska orsaker som hittills hindrat dess upphäfvande; de stadganden som finnas tillslafegares betryggande; de slafeganda staternas öfvervigt i unionen, samt slutligen det bekanta beslutet af representanternas kammare, att Amerikanska regeringen skulle söka hos den Engelska utverka en öfverenskommels2, angående strandade slafskepp, som afsåg de skeppsbrutne slafvarnes återställande till doras egare, eller ock dessas skadestånd, medelst kontant ersättning. Flera beslut vidtogos i anledning häraf, till förklarande af föreningens ogillande afalla försök, att betrygga slafegares rättigheter genom lagar, elier att nationerna genom inbördes förbund skulle understödja dylika rättigheter, m. m. OConanel uppstod, och med den egna bevisande vältslighet, som snart sagdt vid hvarje strof ådrager honom bifall, ådagalade han, huru Amerikanska senatens beslut, att betrygga slafegarne genom lagar, var ett brost mot sunda förnuftat; — att det förutsätter en eganderätt till menniskor, som icke endast är oförenlig med, all konstitutionell lag och isynnerhet med Amerikas egna lagar, men äfven med de eviga principerna för rättvisan. Hvad skulle de hvita säga, om de svarta gjorde emot dem, så som de göra mot de svarta? Jag har, sade har, icke hjerta att önska någon menniska blifva slaf, men jag är verkligen frestad att, för ett ögonblick göra dei, och önska att -Celhoun) blef silaf, och catt han såsom ett straff för sin orättvisa och omenskliga handling flck smaka daggen,. Han omtalade nu huru en Amerikanare, Adams, för några år sedan kommit i slafveri i Afrika, der negrerne sade, att han endast passade till slaf; att han var i allt underlägsen den vackra, svarta racen; att de hvita icke dugde till annat än slafveri — (allmänt löja,) hvartill de dömt honom i fyra år. Slafveriet är, enligt hvad upplyst blifvit, oförenligt med de Förenta Staternas första sjolfständighetsförklaring, som säger, att alla äro födda med lika rättigheter; men ännu mer: i denna förklaring säges, aw alla menniskor hafva samma oafhändliga (ioalienable) rättighet till frihet — ja, oafhändliga är ordet. Detia är den heliga grundvalen för Amerikanskt oberoende. Den är hvarken inskränkt till race, färg, sekt eller tro. Det är ifrån denna punkt jag skulle vilja söka att uppresa allt hvsd Amerikanska själar äga stort och ädelt. Republikanismen gifver nödvändigt en högre och stoltare ständpunkt åt menskliga sinnet än all annan styrelseform. Jag vill ej nu jemföra dessa, men historien visar, att det finnes en upphöjd menskilighetskänsla hos republikanar, hvilken måhända bör vara en tröst hos dem för många andra saker, hvari de möjligen stå efter. Men ifrån denna punkt, jag upprepar det, skulle jag önska att uppresa allt hvad som utgör Amerikas heder och stolthet. Jug ville att hela Europas röst skullo undersiödja min svaga stämma vid uppkallandet af desga krafter, samt vidga kenne till ett högt rop af ogillande (indignation) o. s. v. Talaren gjorde här en dyster skildring af den ädla principens vålåförande inom Förenta Staterna, och fortfor sedan: Amerika bör veta att hela Europa skådar till henne. Hon bör veta, huru verlden anser, att hennes Senat, hennos Calhouner, då de söka betrygga deras nedriga anspråk på eganderätt i menskoslägtet, ådraga sig den svartaste fläck, emedan den måste ådraga dem den personliga beskyllning för bristande hederskänsla — ja, — skall jag säga det för mened, genom väldförandet af en princip, som de så högidligen biträdt Han erinrade om, att England utDetalat 20 millioner pund för befrielsen af dess varta bröder, och att nu, hvar Englands fl:gg svaade för vinden, fanns ärofull frihet. Det ögonblick in träl satte foten på Englands kust, eller på nåson af hennes underlydande länders jord, upphörde ans slafveri. Det finnes nu icke mer i engelska agen någonting, som berättigar den ena menniskan Itt anse en annan som sin egendom, tvärtom finnes let streff för ett sådant brott. Ingen i Eagland unde ailtså föreslå någonting sådant, som en erättning åt slafegare, hvilkas slafvar genom skeppsyrott, rymning eller annan händelse beträda Eng: ands landamären. Han yttrado derefter på ott hänörande sätt sina förhoppningar, att den ädla Franka nationen skulle upphinna Engländarne äfven i lefrågan, att bogge natlonerne hädanefier endast kulle täfla i att göra godt; — och han fruktads ej tt säga, att Amerikanska senaten icke kunde lyc83 i sina fordringar. Ingen kunde hata krig mera 0 han; men han tillstod, att om någonsin någoning kränkande för nationens heder; kunde rättfäriga menniskostrider, var det en såden resolution om af Amerikanska sonaten blifvit utfärdad anående ersättnirg för sålunda fribiifna slafvar. Han rinrade nu, att 4787 hads ingen i Amerikas konent, nog moraliskt eller rättero omoraliskt mod, tt nämna ordet slafveri. Dot fruns sålodes ej betyggads i någon af den tidens skter, i grundlaso ÅA KA ee 10 PR AA Ant e—-— Vt RR mm VV ee rm ER jo flm AR --d