Aftonbladet – 9 juli 1840, sida 3

— Nytt embete att uppföras i rangrullan. cHuru många rmänr,, säger Kellgren, chafva icke att tacka fänaden för sin höghet, och hvad skulle det väl blifva af en del af våra store, om man icke hade hästar och bundar. Den qvicke och satiriske författarem vissto icke, att i våra dagsr skulle till stallmästarnes, hundtämjares, falkenerares och dylika embetens hierarki komma ännu ett, som är åtminstone i afseende på den nu för tiden så misskrediterade nyllans princip lika vigtigt, nemligen det af kammarjägare. Då vi första gången hörde dstta ord, trodde vi att det vore bara en simpel titel; men en Hr Meyer, tysk till nationen, och en gentleman till utsgenået, som presenterar sig här i hufvudstaden med små mustacher har öfvertygat oss att det representerar ett verkligt yrke, lika verkligt som en verklig kammarjunkares. Hvaruti består då, frågar man sannolikt, dstta yrke? Jo, värdaste läsare, i att jaga — men icke jaga till sig villebråd, såsom andra jägare, utan tvertom att jaga bort allehanda tama och närgångna varelser såsom vägglöss, råttor, kackerlackor, mal och alla andra olyckor hvarmed rum eller kläder hemsökas. Historien är i korthet och märkvärdigt nog, att en person, som uppfunnit eller kommit i besittning af några asuvesäna medel mot ofvannämnde odjur, hvilkas namn vi ange öfverflödigt att upprepa, står till tjeost för hvem som helst, som vill blifva berisd derifrån. De små nätta flaskor, i hvilka han försäljer dessa essenser, och hvilka man snarare skulle tro innehålla någoa esprit double deau de Golconda, fleurs dOrange, Rowlands kalydor eller något dylikt, äro temligen dyra, men skola också vara så suveräna, att samteliga otyget genast kreverar, så snart de komma i granuskapet. Skulle man väl tro, att den ifrågavarande mannen endast med denna födkrok genomrest de flesia hufvudstäder i Europa, och jomväl besökt traktor i Asien, samt i likhet med andra konstnärer, medför ett album, innehållande attesiater från både lärde och potentater, öfver framgången af hans kur? Detta ir ett bland de många bevisen på Tyskarnas utomrdentliga industri. Någon Svensk skulle troligen cke hitta på en sådan födkrok.