Aftonbladet – 4 juli 1840, sida 2

de presidentens förordnunde till nyssnämnde al för tvetydiga chefskap. a Vår politiska storhets ära är, säger Hr Biskoj Tegner, försvunnen. Vore nationen så sjunten moraliskt värde, som Hr Biskopen uswi ätskilliga cf fentliga yttranden med de mesi förklenande ter mer förkunnat, så kunde hans dystra förussägel se ega någon grund; men lyckligtvis är det endas egen inspiration, att Biskop Tegner cpå gamia da gar skall nödgas vidkännas det hårda ödet, aut, son dess egna ord lyda, aöfverlefva det sönderslitna oci genom eget förvållande olyckliga fäderneslandet. Den ädla, fosterländska anda, som i mer eller min dre grad nu mera röjer sig i alla Rikets Ständer förhandlingar, bör — för den befarade nationalka lamiteten — lugna alla. Få äro de, hvilka ick kommit till besinning, att Riksdagmanrakallet kräf ver icke blott yttre aktning, utan äfven inre värde få äro de, som icke inse, huru Konungens rädgif vare, äfven derigenom att de sökt inverka på riks dagsmannarättens utöfaing, blottställs Konungei inför nationen. En långvarig framgång i bemödan det för detta ändamål bade hos K. Maj:ts rådgifva re alstrat tankan på omöjligheten af representatio nens sjelfständiga hållning. Det var derföre, son hvarje frisinnad opinionsyttring längs stämplade med namn af fronderi. Dei var äfven derföre, som K. Maj:ts rådgifvare länge hade det verkligen säll samma modet att öppet låta förkunnosa, huruledes er betydlig del af representationen vore förpligtad at votera för uniformen. — Året 4838 har öfverflödig uppenbarat vidden af K. Moaj:is rådgifvares miss: tag och tillräckligen bevisat, huru de under en lång tidföljd gifvit den politiska storhetens ära en all deles falsk riktning. Mångea skulle tilläfrventyr: vara benägen att påstå, att den äras, som Hr Bickor Tegner ifrågasatt, långt ifrån att vara försvunnen aidrig under vårt representativa statslif varit större än den nu är; ty den ministerielia ansvarighet. som nu sent omsider kommit i fråga att utkräfvas är otvifvelaktigt en seger för den fosterländska se ken. Derigenom är möjlighet beredd, att åt Konungens regering förvärfva den styrka, som den ännu saknar — den styrka nemligenr, som vinnes då regeringen stödjer sig på nationen. Der, endas der, kan regeringen finna en betryggande ställning Förgäfves skulle hon söka den hos äfven det bäst organiserade militärvälde. Om än under 4838 år: oroligheter i Stockholm oskyldige medborgare fölio för den väpnade styrkan, så står dock Svenska militären i allmänhet i alltför intim förening med kärnan af nationen, för att i det af Biskop Tegrö förespeglade olyckliga fall kunna bära vapen emot egna landsmän. Hr Biskopen behöfver således icke vidare taga illa vid sig och fortfarande uircpa att afrån denna olyckliga dag söndra sig t6 beggt statsmakterna och uppträda fierdtligt emot hvaran dra. Om Hr Biskopen beheger uppträda i Kon stitutionsUtskottet och åhöra Utskottets förbandilin gar, skall Hr Biskopen utan tvifvel öfvertygas om Utskottets fosterländska nit och huru himmelsvid Hr Biskopen förirrat sig uti sina mot Utskottet rik: jade, mindre väl betänkta evolutioner. (Slutet följer.)