Aftonbladet – 2 juli 1840, sida 3

Men vid den tiden anfölls landet af en stor op folk, som kommo östan och sunnan ifrån; och såsom svärmar af bin, hvilka sögo blod, vimlade fienderne på landets gränser, som icke voro befästade. Och landeis krigare uppbudades, hvar i sin stad, och drogos in i en fästning midt i landet. Men den fattiges son fick gå till gränsen som andtvärn mot fienden, ty han var vid de krigsskyldiges ålder. Och befälhafvaren uppmuntral2 ynglingarnes trupp och sade: JI skolen försvara edert hem och edert fria fosterland; men len fattiges son hade intet hem, och hans fosterland lät hans fader och moder och syskon försmäkta i elände. Men han knotade intet. Och den store fienden lät sina kanoner bortsopa landets ungdom, och den fatiiges son föll blödande och stympad till jorden. Men under kriget blef dyr tid i landet och den fattige mannens små barn tiggde förgäfves, ty ingen bade något att gifva, och ett af barnen dog af hunger och de två öfverlefvande såg jag föras i fängelse, derföre att de tiggt bade, och de uppfostrades der tillsammans med missdådare. Och den fattiges hustru dog af elände och sorg under vintern. Jag såg den fattige mannen i stormen cch snöyran sitta på kyrkogården, deri hans hustru och lilla barn voro nedmyllade — och han grät bittert. Kom så en mäktig man den vä ögen fram, såg den gråtande och sade: dHvi sitter du der? gå och offra ditt lif för ditt fosterland., Men den fattige pekade mot himmelen, sägande: aDer uppe är mitt och alla fattigas enda fädernesland; här nere har jag icke ägt något. aJag har arbetat, men sel min hustru och mitt lilla barn hafva dött i elände, och de som lefva sitta bland brottslingar. aMin son har kämpat och se! ban ligger ru en krympling, öfvergilfven och glömd. aJag bad om undervisning för mina barn, men det nekades mig, och de mäktige och vise med guldkorsen hånade mig. aDe mäktige och vise prisade den frihet jag åtnjöt. cOch de hade rätt, ty den fattige är frifrån alla band, som binda honom vid jorden. aMen der i himlen skall ju ingen rikedom förtrycka mig. aJag skall vinna rättvisa inför konungars Konung. aFinna frihet i de eviga rymderna. acOch finna Jjus i mitt mörker. När den fattige detta sagt, neddignade ban död på sin hustrus graf. Och när detta hände, kom ett ilbud och sade till den mäktige mannen: uAllt är förloradt!, Då sväfvade ett hemligt leende öfver den mäktiges ansigte och han sade: Låtom oss skynda, så att våra företrädesrätltigheter blifva ökadel Och han ilade bort och kastade sig för sjeliherrskarens fötter och hyllade honom. Och sjelfberrskaren gaf honom tusende själar i det härjade landet. Men skenet, som stingrat mökret, slocknade och sömnens epngel bredde sina vingar öfver min bädd; men en röst, liksom en hviskning fjerran från höjden, men ändock tydlig och klar, susade genom de: vises och mäktiges söfvande trollsånger ner till det slumrande folket och väckte det och sade: cVakter eder för Ulfvar i fårakläder!,