Aftonbladet – 2 juli 1840, sida 2

STOCKHOLM den ? Juli. — Diskussionen på Riddarhuset i går angå (ende det så kallade dechargebetänkandet, elle rådgifvarepersonalens ansvarighet för de förflu! na årens styrelse, fortgick från kl. 9 på mor gonen till kl. 3 och från kl. 6 till half 49 ef. I termiddagen, då disput uppstod buruvida huse borde åtskiljas, enär ännu 43 talare hade an. mält sig. Detta skedde slutligen, med fortsättI ningens utställande till i morgon; och då, efte dessa, 43 och sannolikt ännu några flera Talar ölver hufvudsaken, troligen 50 till 60 yttran. den komma att vexlas innan man blifver sams: om voterings propositionerna, så kan man vara säker, att hela morgondagen älven kommer ati upptagas af samma ämne. Den debatt som i går föreföll var visserligen i det hela föga underhållande men i alla fall vigtig och karakteristisk, icke blott derföre, att större, delen af de Konungens rådgffvare, som tillhörde Ståndet sökte sopa rent hvar för sin dörr, utan älven för sättet på hvilket de förde detta försvar. Iotilldess vi kunne meddela något mer af sjelfva debattens båll, fullfölje vi här nedan den korta teckning, som börjades i gårdagsbladet.Efter Frih. Åkerbjelm uppträdde Friherre von Sehultzenheim, och sökte i synnerbet utreda förhållandet med Ryska traktaten, Finska handeln o. 3. v., och Grefve Hård hade aflemnat ett vidlyftigt skriftligt anförande, som punktvis upptog de emot honom riktade anmärkningar. Nästan alla de ständige föredragande och Statsråden, lemnade förklaring öfver anledningarna till de fleråriga dröjsmål, som egt rum med en stor del vigtiga ärenden, och hvarvid de, på förut öfligt sätt, sökte kasta skulden på Mojestätet sjelf, under förevändning, att Konungen befallt uppskof, och att de sedan endast ägde, förmodligen vänta på, att H. Maj:t stötte på dem. Detta den gamla ministerens försvar genom dess Riddarbusledamöter egde visserligen en sida, som betraktad i jemförelse med rådgifvarves beteende vid förra riksdagarne förtjenar det allmännas erkänsla. Sättet att personligen framstå, för att redovisa för sina handlingar, i stället att i förlitande till voteringsmassorna lemna sitt försvar åt några sakförare, bör i vår tanka anses, såsom ett erkännande af den ansvarighet, som man så länge sökt att göra till en skuggbild, och att genom ett offentligt framläggande af skälen för sitt handlingssätt respekera opinionen. En annan fråga är, i hvad nån försvarets innehåll kan mildra omdömet sfver dessa personer. Det bör dock icke försätas, att dessa reflexioner icke kunna gälla Frib. Gyllenhaal och Hr Grip, hvilka oaktadt edamöter af adeln, icke värdigades följa de öfigas exempel, den förre förmodligen stadd på ullresa och den sednare — af hvad skäl vete i ej. H. Ex. Grefve Rosenblad har, som man et, vid begge dessa sista riksdagar låtit repreentera sig af sin brorson. På eftermiddagen tycktes diskussionen i börin få en lifligare gång. Hans Excellens Grefve: rustaf Löwenhjelm uppträdde såsom de gamles ekundant med ett försvar för punkter, som de örre talarne icke tillräckligt utredt, och hvaraf ynnerhet en, angående Nya Trollhätte-bolag, I