Aftonbladet – 2 juli 1840, sida 2

äå vältalighet, som måste hänföra mängden , ty, ildessa accepter, sade han, voro lika oskyldiga, Jsom de, hvilka avi något hvar i våra unga dagar gifvit på våra löneqvartalerp. Friherre Boge, Ludvig Johansson, uppsteg nu för att dels utreda hvad Rikets Ständer hade att göra, i anledning af Utskottets memorial, dels underkänna Utskottets behandling af ämnot, och isynnerhet försvara den klandrade åtgärden, i afseende på nya lagförslaget. Han syntes vara af den mening, stt snart sagdt, hela Byggningabalken kan öfverlemnas till Konungens allena beslutande rätt; men måhända fattade vi icke rätt hans ord. Han åsyftade slutligen att genom en cordagrann tydning af 407 , få saken dorhän, att ingenting skullo kunna sä18as om de redan afgångne rådgifvarne, utan frågen jendast angå de rådgifvare, som finnas qvar,i det öI gonblick då Rikets Siänder besluta, och sålunda att få till proposition: huruvida KRidderskapet och Adeln ansåg rikets väl kräfva en sådan anmälan anIgående de tre qvarvarande Statsrådenr. I) Hr Dalman, W. F., yrkeds återremiss och anIsåg att Utsk, icke bordt förklara do till Uisk. sfenskilde Ståndsled. ingifne anmärkningsanledninpgar besvarade medelst detta memorial, då flera punkter blifvit på sådant sätt anmärkte, som der alls icke vidröras. Han tycktes böjd att anso någon åtgärd emot de redan enwedigade rådgifvarne icke kunpna äga rum, men att R. St:r likväl kunde meddela Konungen hvad som emot samtelige Rådgifvare förekommit. Hana gjorde ock åtskillige anmärkningar emot bristen i Momorialet, som syates honom göra dess återremitterande nödigt. Under denna framställning, hvari Herr Dalman både rätt och sakrikt vidrörde flera anmärkningsvärda omständigheter mot f. d. Rådgifvarne, men isynnerhet Hr v. Hartmansdorffs passion mot tryckpressen, yttrade han såsom bevis på oförsigtigheten att under 4838 års oroligheter på en deg indraga 6 tidningar, att om den så kallade fria pressen då hade haft för afsigt, att vilja skada eller väcka ökad oro, den endest behöft på 44 degar inställa utgifningen al bladen under åberopande af indragningen, då men fåt sa följderna deraf på opinionerna ilandsorten. Denna anmärkning, som tycktes hefva temligen skäl för sig, möttes imedlertid af ett flatskratt (man skulle kanske i ordets exentliga bemärkelse, kunna kalla det en Generalsalfva) från den del af Huset, som hufvudsakligen ser i tidningarne ett medel, att döda den långa tiden, emellan de korta tjenste-bestyren. Grefve David Frölich bado härefter ett vidlyftigt yttrande angående formen för bebandlingen af mälet. Han var af den inskränkande åsigten, som ansåg att KonstiiutionsUtskotiet endast ägde framlägga för R. St. syndaregistret, och att hvarje lecamot af S:ånden sedan ägde, att deröfver srställa reflexioner och kommentarier, hvilka — borde utgöra der opinionsyttring om hved rikets väl kräfver, som Ständerna fått sig ålagd att fälla. Grefven ansåg derigenom vinnas det ändamål, att denna ej fick utseende af aatt vara understucken af någon eutoritet eller någon delegation, hu:u saktningsvärd som held:t, — uton tvertom för att vara genuin och medförsnde morslisk kraft ovilkorligen och omedelbarligen borde härflyta från Ständerna sjelfva massa. (Hr Dalman hade dock redan på förhand anmärkt otillräckligheten dersf, emedan om rådgifverne blott få hälften så mycket s:gdt till sin fördel, som emot sig, så jemna de nog förbållandet med att räkna sig berömmet tiofaldt till godo.) Grefven fann således Utskotiets mernorial endast kunra föranleda till en anmälan hos Konungen, eller dess läggande till handlingarna — ansåg återremiss ändamålslös och till och med icke förenlig med ordningen, och motsade deres mening, som ansett, att ej eemima rmål kunde gifva anledning att vidtaga åtgärder efter såväl 106 och 407, för olika förhållanden i samma sak t. ex. lagstridighet och tillika skads för det allmänna. Muntligen gendref han Frib. Boyes påstående att KonstitutionsUtskottet icke bordt upptega anmärknrngar, som rörde de afgångve. Nu kom Presidenten Friherre Jakob Cederström och uppträdde i sin bekanta laglässerebefattning. Han förkunnade Utskottet, att det alldeles icke får framlägga inför Ståndet några specialiteter och sakförhåilanden och hvarken behöft eller haft rättatt medlela annat än sitt tillkännagifvande, att det funnit rådgifvarne icke hafva iakttagit rikets nytta. Skälen dertill fipgo Ståndsledamöterne gissa, och sådant ycktes Frib. anse ganska praktikabelt nu, likasom örr i verlden; han trodde ändå icke att någon skule kunna vara okunnig derom. Han ämnade beänkandet direkte till handlingarne — och föreslog itt Landtmerskalken skulle derefter inhemta, om Ståndet ansåg rikets väl kräfva de tre qvarvarande ådsledamöternas entledigande. — I hans mening ick ingenting vidtagas i önskningsväg angående de fgångne och icke heller Hr Dalmans förslag var agligt. Friherre Klingsporr hade ssmmenfattat sina tsnor i ett skriftligt anförande, deri ban omfattade n vidsträcktsre synkrets, kastade en blick på Euopas allmänna ställning och nödvändigheten för tyrelserna sjelfva, att i den mnärvarande kritiska erioden begifva sig till det konstitutionella sylemet såsom en räddningsplanka; men derefier öll hen tätt efter vår egen styrelse och målade systemete, porträtt i skarpa cch träffande dreg. )etta anförande var ganska väl framställdt och åördes icke utan sensation. Grefve Anckarsvärd fick sedermera ordet. Af ang föredrag, dels skrifiligt, dels muntligt var örjen verkligen briljant. Den innefattade en öferblick af Riddarhusets beståndsdelar, och dess irkållande till Svenska folket, och i slutet hade an upptagit Biskop Tegnårs yttrande i Presteåndet, samt gaf des devuerade snillet med guldorset igen med procent dess utfall mot tiden och sypnerhet dess farhåga för Sverges ruin af de ya lärorna; der hsn bland annat bad Hr Biskoen besinne, att astater icke ragla lika lätt som idivider,. Det medlersta, som var ett försvar 7 betänkandet, var ock ganska väl utfördt, serdes den muntliga delen deraf, men föll sig något öttande genom en mängd kanske nödvändiga sakrhållandens uvprepande. Han bevisade huru ytrst moderat Utskottet gått tillväga, emot hvad det annat göra om det velat begagna tillfället, och uf den högst intressanta unpplysningen till bevig nå ooo PP of EE Me w MM