Aftonbladet – 2 juli 1840, sida 2

Jag tror mig likväl böra förbigå allt yttrande on huruvida Konungens rådgifvare följt den tydlig föreskriften i 46 och 114 SS Regeringsformen, d de tillstyrkt öfverändakastande af ett för evärdeli ga tider utfärdadt Kongl. provilegium, hvilket all vid berott på Kongl. Maj:t att oförändradt bibe hålla; äfvensom huruvida den omständigheten, a! busoch tomtägare blifvis påförde en för dem all deles okänd tillökning i bevillning, ovilkorligen på kailat deras hörande, då sådant icke hörer till aet ta rum; och vill deremot i korthet framställa frå gan ifrån dess så will sägande materiella synpunkter Dot ligger i naturen af en efter nu gällande be villningsförordaing verkställd rättvis taxering til kronan, att vid bestämmande af bevillniagens be lopp för året, behörigt afseende alliid måste göra på de ökade eller minskade öfriga onera som efte föregående taxering äro tillkomne, antingen p egendomar eiler borgerlig rörelse, hvaraf tydliga mäste i detta fall följa, att Stockholms stads to tala bevillningssumma för oroterad jord, hus oci tomter, samt borgerlig rörelse, just med afseend på dessa nya onera, måste komma att nedsättas mer ett belopp, som dermed quadrerar, eller cirka 4( procent; då deremot med iakttagande af en lik rättvis grund för taxeringen i de städer, som fåt minskning i båfsmansbållet, ett alldeles motsat förhållande måst inträffs, hvarigenom åter den pro. portion helt och hållet rubbas, som nu uppkom: mit efier beräkning af ö år ifrån 4828 till 4832. För att nu afbjelpa detta förhållande, hvars följ der i längden skulle blifva för Stockholm högst orättvist betungande, föreslås vördsamt, att Rikets Ständer vid denna Riksdag måtte beslu: ta, att medeltalet af bevillningen, hvarefter båtsmanshållsskyldigheten bestämmes, alltid skall beräknas efter näst förutgående 3 år, i stället för de i Kongl. Circuläret bestämde åren 4828 till 4832 För öfrigt och då det icke heller lärer undfalla någons uppmärksamhet, att ailbei;äkning efter, bevillningsgrund af sig sjelf måsto upphöra, i händelse Rikets Ständers bevillning efter 2 Art. kommer att såsom obehöflig försvinna, hvilket flere omständigheter gifva anledning att hoppas, då den behöfliga statsbristssumman redan betydligt förminskats; då det i allt fall blir nödvändigt att för båtsmanshållsskyldigheten, som icke lärer upphöra, antingen återgå till den gamla grunden eller ock utfinna någon annan mera ändamålsenlig, får jag äfvenledes vördsamt föreslå, att Rikets Ständer, med föranledande af medggifven rättighet att hvarje Riksdag söka rättelse efter sig företesende omstäudigheter, nu besluta att anse den vidtagne åtgärden adinterim gällande, hvilket den i all: falljust genom denna tillåtelse i sig sjelf verkeligen är, samt, i följd deraf och i betraktande af det beständiga trätofrö, som härigenom blifvit utkastadt stälerna emellan, måtte åter förnya deras vid 1850 års Riksdag framställde underdåniga begäran om ay refning, uppmätning och skattläggning af Stälernas oraterade jord, äfvensom undersökning ar 12 olika förhållanderna i vissa städer i afseende på båtsmanshållsskyldigheten, på det att, utan någons örnärmande, en för framtiden gällande, på rättvisa och med äganderättens helgd förenlig ordning måte kunna åstadkommas. Om romiss ti!l högloflige StatsUtskottet anhålles.