Aftonbladet – 20 maj 1840, sida 3

neral Burke och öfverste Arthur, hafva i synner het yttrat sig ofördelaktigt om det hittills följd: systemet, att låta deporterade brottslingar (convicts antagas som tjenstebjon inom familjerna, ett sy stem, som regeringen sjelf likväl förklarat sig sin nad att åter öfvergifva; mena om detta skedde, fort for motionären, så förblef deportationen ett strafi som temligen öfvereBsstämde med förvarandet or bord på fångskeppen (hulks), med den skilnad, a det förorsakade större kostnader. De förbrytare belägenhet, som ej blifvit emottagrma i enskildt hus, utan begagnas till allmänna arbeten, vore gan ska svår, i synnerhet i kolonierma på Norfolk Is land och Port Arthur, der de bekandiades me Isåden stränghet, att de icke sällan grepo till de I förtviflade medlet att mörda någon af sine kamra ter, för att åtminstone hemfalla under dödsstraffe Att brottslingarnas moraliska tilistånd under så dana förhållanden icke kunde förbättras, vore tyd ligt, och massan sf de brott de föröfva, voro ocks .derföre ofantlig. På Van-Diemens lasd funnos, å 1334, 15,000 förbrytare, och under samma år fällde der 45,000 brettmålsutslag, och summan af de lag Jikmätigt utdelta slag gick till 0,000. Sadan des hade tillståndet ännu mer försämrats. Ea bufrud olägenhet af det nuvarande systemet vore dsssuton disproportionen emellan de båda könen. Af400 00 till Australien deporterado förbrytare voro endas 143,000 qvinnor. I städerna på Nya Södra Wale och Van-Diemens land förhöll sig sntalet ef man liga förbrytare till de qvinliga såsom 7 till 8 oci på landet sårom 47 tul 4. Orsaken härtill var att regeringem aldrig förmått uppfiona ett verksam straff för deporterade qvinnor. Dassas uppförand i brottslingskoloniernsa hade alltid varit ganska då ligt och det till sådan grad, att kolonisterne nå stan oupphörligt vägra emottaga dem såsom tjen istebjon, hvarföre också de göromål inom kus, son i Europa förrättas ef pigor, der måste bestridas x karlar. Man hade försökt afbjeipa det onda me delst fria qvinnors afsändands från England, me: denpa angelägenhet hade så oskickiigt behandlats att 50,000 , som man derföre utgifvit, ej verka annat, än att öfversvämma Sydneys och Hobart Towns gator med fala flickor. Est ängamålsenligt inrättadt penitentiarsystem är egentligon det lämpligaste för qvinnor och äfvel för karlar är det vida mer passande än den ni brukliga deportationen, som är föga tjenlig at: af skräcka från brott. Man måste beklaga att rege ringen ej ville ingå på denna idt, utan, med upp häfvande af det nu varande systemet att används förbrytare, som tjezstehjen (assignmeni system) bä danerfter skicka alla till sjuårig deportation dömd: till Norfolx Island. Man kemmer derigenom at fortsatta alla nu gåcrgse olägenketor ech dertwill utgifva två gånger så mycket pannisgar emot om man behöllie brettslingarne qvar i Esglaxzd och döm. de dem till fängelsestraff på fångskepp eller fasta häkten, inrättade efter paniteniiarsystemets enkänd! bästa grundsatser. Säsom det ändamålseniigaste har det bentiaraska afsöndringssystemer viset sig, enligt hvilket umgänge, fångaraa emellan, förkindrades; de finge anvisning till arbete, det öfver: lamnades till dem sjelfre em de vilie arbeta eller icke och der der:as vård äfven kostede minss. Huru dyr deportationen egentligen vore, kunde svårligen utrönas, emedan en del af kostnaden ugppfördes på marin-budgetten, en anpan på krigs. budgetter, en tredje bland artillerieiws ech en fjerda sluiligen bland särskilda uigifter; men efier den lägsta beräkning, kostar i Australien hvarje förbrytare årligen 8 , oberäknadt transporten dit. I Glascows fångels, det enda, der afsöndringssystemet är icfördt, kostar deremot hvarje fånge endast 5 årligen. Man har anfört, till deportationssystemets försvar, att det upptyilda ett kufrudändamål, nemligen att efter strafftidens slut, sörja för den brottsliges framtid. Erfaresheten utvisade likväl motsatsen, hvaremot afsöndringssystemet äfven härstädes erbjöd den största framgång. Biskopen i Dublin, en af deportatilonssystemats sfgjordaste motståndare, hade föreslagit, at: hvarje deportierad förbrytare efter strafftidens stut borde hafra Vva:et öppet, ait transporteras till en aflägsen koloni, der iagen fläck häftade vid hans namn, och der han tunde noppas art ännu en gång blifva nyttig medlem af menskliga samfundet. Om detta förslag verkställdes, vore visserligen något af det onda af hjelpt, men för brottslingaruas förbättring i kolo nierna skulle föga uträttss. Uivandringerna till Australien hade hittills hindrats genom kännedomen om det dåliga tillståndet derstädes; man afskeffe derföre deportationssystemet helt och hållet och man skall ej behöfva klaga öfver brist på utvandrare. Då borde man lizväl göra allt för art gynna utvandrisgen och det ver derföre talaren utvecklade sitt förslag i andra punkten. (Se ofvan.) Lord John Russel instämde i en ganska stor del af hvad Sir Molesworth anfört, men ville heldre hafva deportationssystamet reformerad: än helt och håliet afskaffsdt. Ett par tory-ledamöter talada väl för sjelfva systemet, men alldeles emot dess nuvarande beskaffenhet. Som motionären icke yrkade någon omröstning öfver frågan, utan förklarade sig nöjd med, att hon fick en plats i husets protokoll, förföll saken för närvarande.