Aftonbladet – 30 april 1840, sida 2

deles nödvändigt att en opposition skall finnas, styrelsen må vara hurudan som helst. Denna inre strid är mer eller mindre häftig, än stundom bitter, men äfven i sistnämnda fall oftast mindre skadlig än man skulle tro. Dst fria samhällets inre strid håller dess krafter i spänstlighet, hindrar dem att förlamas och falla i apathi. Striden är tecken till lif, ja lifvet sjelf är en strid, sjelfva verldssystemets lif med denna verldskropparnas evigt harmoniska gång, zoånne det icke är en inre strid och denna gång en produkt af stridens krafter? Men jag förirrar mig nu från brefskrifvaren, jag må återkomma till honom. Statens styrka,, säger ban, ligger i enigheten af dess elementer. Nå väll! huru skall en sådan enighet uppkomma 2annorlunda än att de få sluta sig till de minga, att en regering, som ser sig hafva hela sitt folk emot sig, och icke kan öfvertyga det att det bar erätt, icke beveka det att gilva med sig, heldre sjelf gifver med sig och slutar sig till sitt folk, äfven om det hade orätt, än envist, detsamma till trotts, hålla.sin väg fram? Ar det icke sannt att cKungen kan allenast hvad folket kan, och lika sarnt att agrönlummig krona vissnar så snart som märgen i stammen är förtorkad på kala bergen,? Statens lycka, säger brefskrifvaren, aligger i hvarje medlems sträfvande att vara förnöjd med det minsta möjliga.n Detta kan vara något att tänka pi: önskeligt vore att denna grundsatts hos oss blefve gällande, då skulle säkert inga vidare löneförhöjningar komma i fråga, och inga förökade anslag på riksdagarna äskas, ja! det ifrågasatta nedsättandet af statsanslagen till hälften skulle säkert icke möta någon svårighet. Vidare följer i Biet en insänd artikel åter, deri det sätt, hvarpå utländska blad stundom referera Svenska nyheter, skarpt tadlas. Ins., som ej läser några utländska blad, är ej i tillfälle att bärom fälla något omdöme, tror dock att Biet häri har rätt och instämmer sålades i dess och det citerade Morgenbladets harm öfver, att slikt ofog ofta härrör från korrespondens från landets egna barn, samt hoppas, att Biet, som sjelf erkänner sig idka utländsk korrespondenms, måtte bidraga, hvad det kan, att upplysa utlänningen om rätta förhållandet, men framför allt icke sjelf föra honom b:kom ljuset. Sista artikeln i Biet innehåller dNytt bevis på konseqvens hos Aftonbladet. Insändaren, som bärmed velat ställa Biet dess egen konseqvens under ögonen och tycker, att man icke bör förbise bjelken i sitt eget öga, under det man letar efter grandet i en annans, bryr sig icke om att taga Aftonbladets konseqvensi för;var mot Biet, öfvertygad att Aftonbladet väl sjelf förmår försvara sig.