Aftonbladet – 30 april 1840, sida 2

(Insändt.) Oförgriplige tankar i anledning of några Riksdagsföreteelser i Tulifrågorna, Sedan från början af ifrågavarande riksdag hela veckor förflutit så fredligt och stilla. med hänsigt till tull-lagstiftningens stora stridsfrågor, att man skulle trott ett tyst förbund vara slutadt emellan de tvistande partierna, hafva på en gång under yttersta motionstiden de prohibitiva falangerna med samlade strid:krafter lupit till storms emot sina vedersakare. Det kan icke skäligen väcka förundran, att representanterne af de intressen, som njutit sekelgammalt privilegium uppå ett slags beskattning å den stora massan af konsumenter inom landet, då det ändtligen varder fråga om dessas emancipation, med all makt söka vidhålla sina häfdvunna anspråk; men det hade varit att önska, för dessa interessens egen skull, att stridsfrågorna behandlats med mera lugn och oväld. Det skallalltid göra de stridandes egen opinion om rättvisan af deras käromål misstänkt, om de taga sin tillflygt till andra medel än bevisning i sak. Kan man ej väcka deltagande för denna med!att framhålla den obeslöjad cch utan enskilda hänsyftningar, icke ökas bevisningskraften genom fanatiska utfall och pådiktande af understuckna motiver hos sina motståndare. Med allt det pikanta, som diversionerna från det allmänna stridsfältet inpå personligheternas område kunna gifva åt diskussionen, är det dock endast svaga hjernor, som deraf kunna förvillas, och dei bör förmodas, att det icke är inom denna klass som ifrarne för förbundssystemet söka sina proselyter. Författaren af denna uppsats, fom, i afeeerde på grunderna för handelsoch näringslagstiftringen, gör sig en ära af att räknas till kategorien af justemilieu, nitälskar så uppriktigt som någon för de inhemska näringarnes förkofran, men han tror lagstiftarne alltid böra ihågkommr, att det finnes en naturlig gräns för dessa näringars anspråk, hvars öfverskridande ovilkorligen måste blifva ett förnärmande för andra nationella interessen. Anskönt med fara att derigenom misshaga de resp. förfäktarve af förbudssystemet, får förf. bekänna, att, då ban företagit sig härigenom göra början med ett för öfigt anspråkslöst försök, att kommentera åtskiln iga delar af de inom representationen gjorde införanden i tull-lagsstiftningsfrågorna, han hyer all den atillförsigt i omdömet, som är okiljaktig från en mognad och fördomsfri öfverygelse; men ban sträcker denna tillförsigt icke lerhän, att han, efter motsatta sidans föredöne, vill med något peremtoriskt domslut gå leras pröfningsrätt i förväg, till hvilka, såsom kiljedomare, hans talan ställes. Ett bland de märkligaste argumenter, som å len prohibitiva sidan framhafts under denna iksdag, är att tull-lagarne äro icke mindre ositiva än någon annan samhällslag, och silees icke kunna betraktas såsom af någon konentionell natur, — ett argument, som man elat vända sig till nytta, såsom en redan på örhand inlagd protest mot hvarje reform eller ärändring af det bestående i denna del. Att m en så enkel statsrättsfråga olika meningar upnat ens uppkomma, är i sanning förumdrans