Aftonbladet – 29 april 1840, sida 3

ålla tänkbara följder af dess ombildning efter theoretiska föreskrifter eller föredömen från främmande länder, fruktar att egna förhållanden här torde göra det skadligt, som i andra länder kan vara gagneligt. Han vill att man med avisshet skall förese verkningarna, innan man gör något försök, och cönskar att man ej måtte anställa försöket derest icke något mera in framgångens möjlighet vore gifven. Detia är väl och godt, och nog förstås, att man ej bör på måfå löpa åstad med experimenter i tid och otid; men månne i sjelfva verket något mer än -möjligheten af saken kan vara gifvet innan man gjort försöket? Biet tyckes således här gå lika långt i försigtighet som den, hvilken svor att aidrig komma vid vatten innan ban lärt simma. Dess råd tycks vara ungefär följande: försök aldrig någott nytt. Ligg stilla i din lindav du Svenska industriens lindebarn och försök aldrig att gå, ty fast det är möjligt, att du, såväl som andra, kunde hafva nytta deraf, så vet du det dock ej med visshet innan du erfarit det. Allt bittills hafva Biet och dess Insändare tagit Svenska fabriksväsendet i försvar, åtminstone tyckts göra det, mot de nya theorierna; men nu vändes, efter ett preludium, deri vi egentligen prisas för vår fattigdom, gadden plötsligen mot sjelfva fabriksväsendet, och här tages Simonde de Sismondi till bjelp. Här klandras fabriksväsendet, såsom på några få händer hopande en rikedom, som eljest fördelad skulle bereda mångas bergning. Detta kan visserligen låta säga sig och tål att tänka på, men när man hör det ur en mun, som nyss beskärmat sig öfver de moderna ideerna såsom förstörande för fabriksväsendet, då blir man nästan flat. Hvar är konseqvensen! Dock jag förgäter, att diskussionen i Biet har afriare fält än hittills varit förhållandet i Sverge,, man undre således icke, att ena sidan i bladet innehåller raka motsatsen mot den andra. I en ting visar sig dock -en orubblig konseqvens, nemligen i riktningen emot det nya och modern2); i detta afseende äro alla artiklarna i bladet fullkomligen öfverensstämmande; att klandra och fördöma det nya är öfverallt det omisskänneliga syftet; för hvilket fel? Det är likgiltigt, blott man finner något fel att tillvita det. Häraf torde det låta förklara sig hvarföre på första sidan i bladet de mederna ideerna fördömas för ogenhet mot fabriksväsendet, men på den andra för tillgifvenhet derför. (Forts. följer.) ft — i Nee e———