Aftonbladet – 14 april 1840, sida 2

frun och hotat hennes man, att om han uppgaf fästningen, skulle frun öfverlemnas åt soldaterne; men om han försvarade sig, skulle hon behandlas med all aktning och återskickas till honom, som sjelf skulle avancera till öfverste m. m. Det talas om en uppresning i de Baskiska provinserna, förberedd genom intriger från hof. vet i Bourges. Detta har fått penningar från de Nordiska hofven, och redan skickat en million öfver gränsen, hviiken till en del användts att muta sådane Carlist chefer, som fått ijenst i Carlistiska armeen. Man torde imedlertid få afbida fakta, innan man tror på alla dessa uppgifter. Madridska regeringen skall hafva fått underrättelser från Espartero, att han börjat underhandlingar med Cabreras närmaste man i befälet, Torcade, rörande lugnets återställande i Arregonien. Från Girona i Catalonien berättar deremot en Fransk tidning, att Carlisternes affärer der i provinsen äro i bättre skick än man kunaat förmoda. Den Carlistiska juntan i Berga jemte general Segarra hade d. 24 Mars erkänt Cabreras myndighet såsom generalissimus för Cataloniens, Arragoniens, Valencias och Murcias armeer. Ceremonien hade egt rum på Bergas torg i truppernes närvaro, och ett Te Deum sedan afsjungits. ORIENTEN. Det sändebud, Porten skickat till Alexandria, för att underrätta Mehemed Ali om Kapudan Paschas afsättning, har nu återkommit till Konstantinopel och medfört en skrifvelse från vicekonungen till storviziren, affattad i hans vanliga ödmjuka och hycklande maner. Han utbreder sig deri vidlyftigt öfver den obegränsade trohet och tillgifvenhet, han hyser för Sultans person, och besvär Storviziren att icke vägra sitt histånd för tillvägabringande af en uppriktig och fullkomlig försoning emellan Egypten och Turkiet. Vicekonungen ber honom derefter vara så god och låta honom få Syrien, Adana och bergpassen i Taurus. Då skulle han vara beredd att offra lif och blod för upprätthållandet af det moslemitiska riket. Hvad flottan angår, så ansåg han densamma för Sultans naturliga arf, hvilket ingentipg i verlden skall kunna rycka ur hans hand; äfven vicekonungens egen flotta tillhörde Sultan, och han önskade ingenting så myeket som att kunna skicka honom den. Till slut på all denna underdånighet och tillgifvenhet heter det, att vicekonungen för sista gången försökte underhandlingens väg; att storviziren måtte gilva honom ett öppet och kathegoriskt svar, i annat fall vore alotten kastad,. Han ville heldre begrafva sig under ruinerna af sitt välde, än fegt underskrifva sitt förderf. Såsom bilaga till detta bref passar ganska väl de underrättelser, Porten ungefär samtidigt dermed fått, att Ibrahim Pascbaos armöe i Syrien åter börjar röra på sig. Porten har i detta betryck tagit sin tillflykt till de stora maklernas ministrar, och bedt dem förall del skynda med sina beslut innan det blefve försent. Sammanstämmande underrättelser, både ifrån Warsehau och Konstantinopel, lemna icke mea något tvifvelsmål öfrigt, att Ryska egxpeditioten till Chiwa tetalt misslyckats. Den stränga vintern i Kirgis-steppen lärer hafva så godt om förstört större delen 3f general Perowskys orps. Oiverlefvorna af densamma väntades åer till Orenburg, och först till hösten lärer äer blifva fråga om att skicka en ny expedition den förolyckades ställe. ÅA i 2 rn