Aftonbladet – 8 april 1840, sida 1

Km TR AR na ak RE blifva allt mer, efter min tanka, af nöden, attlagstiftningen, såsom säden, utgår från denna sednare principen. En på denna grund bvilande lagstiltniog tarfvas desto mer, som man, den enskilde possessionaten till förmån, äskar upphäfvandet af 4788 års författning, bvilken likväl just i nämnde afseende ahildat eu art förmur,. Skall nu deremot hädanefter vara husbonde obetisget, att genom begagneandoe af statfolk, i stället för jordterpare, befasta och undergräfva kommunens fattigvårdsanstalter och fonder, d. v. s., må han icke vidare kunna skäligen betraktas såsom en afinbördses förbindelser beroende bolsgsman — från hvilken synpunkt 4788 års författning härflutit — så synes åtminstone billigt, att han med någon uppoffring gäldar sin obundna frihet. I sammanhang härmed ville Talaren jemväl fästa uppmärksarsheten på det serskiidta, hitintills i lag icke afsedda förhållande, att näringsfång gifvas af högst egen beskaffenhet, med hänsigt till fattigvården. Dit räknade Taiaren, framför et annat, nya grufvors upptagande och brytning. Taliaren erinrade om alla de äfventyr, som med gruvedriften är förenad, och hemställde derföre, om ej fattigvårdsefgifterne för grufvedränger eller grufarbetare rätteligen borde bestämmas vida bögre, än Hr Geijer föreslagit för arbetare, begagnade vid jordbruket, eller stattorpare. Häruti instämde Biskop Nibelius, Doktorerna Bexell och Hvasser samt Prosten Östberg. Motionen remitteradas till Ekonomiutskottet. Plenum den 14 Mars f. m. Biskop Agardh hade väckt följande motion, hvilt 6 1 ( t 1 f f 1 J is C ( q j j ken, i anseende till den intressanta diskussion den i framkellade, in extenzso meddelas: aBland de föremål, som under denna riksdag kuana förekomma till öfrerläggning, är det få, som synas mig så vigtiga, som den klagan, hvilken föfverallt låter höra sig rörande fatiigklassens oupp hörliga tilltegande. Uii atla civiliserade länder — med ett enda undantag, Nordamerika — börjar det. ta onda att visa sig i en allt mer och mer fruktepsvärd skepnad. man måst bilda deråt ett nytt och eget namn Pauperism. Våra förfäder hade nemligen fattigdom men icke pauperism; de hade fattigdom såsom undantag men icke såsom regel, icke såsom ett fortvarande och sig utvecklande element i samhället. Hvad som ännu under de nyssföregående tiderna ej behöfde samer än den christliga kärleken för att motverkas, ikräfver nu statens ochiförvaltningens ingripande anstalter. Pauperismen: ätföljör: det, upplysningen civilsationen, sågork gkuggan följer sin kropp,, och tvenne motsatser, som i theorien tyckas icke kunna bestå med hvatändra, hafva i den nyare tidens verklighet slutit det tregnaste förbundg Således i det rikaste och i materielt hänseende 2nest civiliserade land i Europa, England, visar sig pauperismen mest fruktansvärd, då deremot Turkict, der ingen civilisation fintes, ej heller fianes någon pauperism. Sverige är ingalunda lottlöst i detta allmänna Europeiska förhållande. Fattighjonen hafva i värt land på 20 år ökat sig med nära 50 proceat och i samma proportion äfven den kless, som står fattighjonen närraast, backstugucch inhyseshjonen, under det att på samma tid populationen ökat sig endast med 22 procent. Det följer häraf, att de fetliga ökat sig uti mer än dubbel proportion emot populationen. Med pauperismen står demoralisationen i närmaste förening. Båda bafva öfverallt i Europa visat sig oåtskiljeliga, och äfven i vårt land har ej pauperismen varit utan denna sin följeslagarinna. År 4813 funnos i Sveriges fängelser 4774, men år 4853 ända till 4500 personer, d. v. 8. ati de käktade, eller de, som förbrutit personiig frihet, hafva på 20 år ökats med 1350 proc., eller i tre gånger så stark proportion, som äc fatiige, och sex gånger så stark som populationen. Dessa förhållanden äro beklegsnsvärda och de utsigter de lemna för framtiden i hög grad oroande. Den embetsmanneklars, som står med båda sidorna af detta onda, pauperismin och demoralisalionen, i närmaste beröring, är i vårt land presterskapet. Jsg hoppas således att, då jag inom detta stånd vägar framställa några anmärkningar öfver detta vidsträckta ämne, jag ej skall anses bafva begifvis mig in på ett område, som är främmande för vårt Ständs bemödande och bestämr else. Vid undersökningen af detta vigtiga ämne synes man mig alltid hafva sammanbiandat fattigvård med anstalterse mot peuperism, sammanblandat enskild fattigdom med hela folkklassers armod, fattigdom såsom personligt ondt med fattigdom såsom en samhällssjukdom. ro nemligen en mängd orseker, som ej äro orsaker till peuperismen, emedan pauperismen sjelf är en af de otaliga orsakerna tillj enskildas fattigdom, och pauperismen har nödvändiga följöer, till ex. demoralisstion, som ingaluada nödvändigt åtföljer enskild fattigdom. Botemedilen äro också alldeles olika. Fattigvården måste alltid utgåifrån principen af kristlig kärlek, då anstalierna emot pauperismen måste hemtas från statsekonomiska förhållanden. Om såledesorsakerna till fattigdom äro många är dock orsaken tiil pauperismen i min tanka blott en, och denna är raissförbållandet emellan populationens tillökning och tillökning i arbetstillfällct. Uti hela den klass, som lefver af siti arbete, mår ste för hvarje person, kvarmed denna klass ökar sig, äfven ett alldeles nytt tillfälle till arbete skapas för 300 dagar om året, och det ej blott för ett år, utan för alla följande år, d. v. 8. att 1 tillökningsögonblicket någon inrättning, någon odling, så måste äfven erbotstillfället jett behof af 4130,060 dagsverken mera än som förjut behöfdes för att urderbå sklasssn. Om frfi Svaorisa arhatcklassen ct als rad OR 000 något fabrik, eller något arnat företag måste anläggas eller utvidgas, som fordrar 300 dagsverken mera, än som förut varit behöfligt för att underhålla arbetsklagsen. Om uti en kommun arbetsklassen årligen ökar sig med 50 personer, så mäste der, eller i dess grannskap, uppstå tillfälle till arbete, hvertill 45,000 degsverken behöfvas mera än det föregående året, så att då på 40 år populationen ökat sig med 500 personer i denna kommun, va ökat sig med : å i LH 2 E Till enskilda personers fattigdom äOkändt af våra förfäder, herji r:välstån-j