Aftonbladet – 24 mars 1840, sida 2

det Svenska lejonet att gå fram på två ben, som en dresserad björn! En insändare, någon upplyst förfiktare af fyrkammarsystemet, har föreslagit såsom grund för en förändrad representation, om en förändring nu oundgängligen måste ske, en rent psykologisk qvalifikation, nemligen de olika menniskolynnets temperamenter, hvilka också äro till antalet fyra. Det är lika omöjligt att icke instämma i denna snillrika åsigt, som besynnerligt att någonting i sjelfva verket så naturligt icke förr fallit någon af våra stora statsmän för hufvadet. Meningen vore att man inom bestämda distrikter utsedde till representanter ett lika antal koleriska, melankoliska, sanguiniska och flegmatiska personer, och när alla samtliga sedan skiftades hvar på sin klass, skulle man, oaktadt denna eftergift åt de liberalas fordring af fria val, ega det för alla rättrådiga konservative så tillfredsställande resultatet af sina fyra ordentliga stånd, i det närmaste af samma natur, som de närvarande. Ty hvem inser icke, att pluraliteten af det förstnämnda temperamentets represententer alltid komme att tillhöra adelståndet, hvars koleriska karakter så bestämdt uttalar sig i alla dess fallenheter, för ära och dueller, för bögdragenhet och riddarhusstampningar? Da al den nästföljande kategorien blefve naturligtvis sökta biand de andeligas leder, kleresiet, som genom sitt högtidliga sätt att vara, sitt djupa verldsförakt, sin trumpna bokvisdom röjer en afgjord riktning åt det melankoliska lynnet, något som dessutom redan antydes genom de svarta fotsida kaftanerne och de likbleka kragarna. Det tredje temperamentet komme otvifvelsktigt att representeras uteslutande af handelsklassen, som med sin rörlighet och i vissa fall ytlighet, sin påpasslighet att kasta ut planer och manövrera affärer, samt sin böjelse för vågspel och anticipation på framtiden, klarligen till sin natur är sanguinisk mer än någon annan. För det fjerde oeh sista temperamentet blefve slutligen efter all anledning mest bönder valda, då dessas utmärkande egenskaper just äro det flegmatiska lymnets kännetecken, en viss långsamhet i alla vändningar, mycken ihärdighet, långmodighet, äfvensom vidhängighet vid gamla vanor, en betydlig grad af lättrogenhet o. s. v. Ville man taga ett steg för att utföra denna id i dess konseqvens och göra resultaterna af en sådan inrättning så mycket osvikligare, skulle man i hvarje provins nersätta en kommitte af fysiologer, som hade sig ombetrodt att, efter de olika temperamenterna afskilja och i kraft af innehafvande suverän rätt för de olika ståndsklasserna bestämma alla ortens inbyggare redan från spädaste åren. Alla svjetter, som genom en mörkoch krushårig, brunögd och muskulös yttre menniska gåfve tillkänna amleg för det koleriska temperamentet, borde sålunda, om de icke voro födde adelsmän, genast anmälas till introduktion på riddarhuset; alla magra och beniga, gråögda och slokhåriga skulle för säkerhets skull som helt unga insättas hos mnigon prest eller klockare, för att få smak för prediksiolen och kaftanen; alla tirefliga, rödlätta, blåögda och Hfliga skulle sättas i bod eller skickas till Hr Bromanders handelsinstitut; och alla groflemmade, gulhåriga och Jjusögda sändas till Degeberg ech utplanteras hos inspektorer och rättare. På detta sätt skulle inom mnatienen tillvägabringas en fyrdelning, som vore mönstret för ståndsinrättning, ett system af kaster, som icke blott vore politiskt åtskilda, utan på samma gång moraliskt, i strängare och snörrätare demarkation, än hittills kunnat vara fallet, och som i sin parlamentariska konflikt skulle bilda en representation utan like, och om hvars nytta vi icke kunna drömma, liksom de fyra, så skarpt åtskilda, elementerna i naturen tillsammans bilda ett universum, somär den bästa af verldar, och liksom de dispsrata ämnena vatten, arrack, socker och citron bilda den ypperligaste punsch. 0. 0.