Aftonbladet – 21 mars 1840, sida 1

Article Image
falla Tall, DOUUA Uv WPT TVÄASBEF ERE; ESUR ER RUT Ve AA FSE ren hade vid förra riksdagar samvetsgrant afhållit sig ifrån att deltaga i vale: till denna nämnd, och han. ansåg sig skyldig att äfven nu afbålla sig der-: ifrån. — Grefve Frölich visste ej hvem Friherre j Ridderstolpe onämnd apostroferat. För sin del äm-! nade Grefyen ej deliaga i valet, ehuru han ej reser till Fastings marknad. Remissen af H: Munckaf Rosenschölds, Nils Reinhold, motion om biskopsembetenas afskaffande, gafj anledning till någon diskussion. Remiss bestreds: helt och hållet af Friberre Boye, Ludvig, på den grund, att motionen i Frikerrens tanka rörde en grundlagsförändring, och motionären således bordt: vända sig till KonstitutiopsU:skottet, ej till ståndet med sin motion. Hr Roscnqvist af Akershult och Hr Ribbing, årved. trodde ejremiss kunna förvägras, den sednare så mycket mindre, som Eko-! nomiUtskoitet, hvaraf han är ledamot, redan från andra stånd fått emottaga motioner af samma beskaffonhet som denna. Hr Lefren afstyrkte motio-! nen, såsom utgående f.åa alkför inskränkta pekuniära intressen, Han ansåg vigtigt för upprätthållandet af lärdomen inom kyrkan, ett det fanns chefsplaiser att sträfva till, liksom inom andra förvaltningsgrenar. — Motionen remitterades slutligen i; till EkonomiUiskottet. — Fiiherre Boye, Ludvig, te serverade sig emo: remissen, men ansåg ej saken af den vigt, alt han ville begära votering, hvilkon förklaring belönsdes med flere bravorop, ; Härefter föredrogs till remiss H: Munck af Roscnschölds öfrige 47 motioner, af hvilsa de fleste blefvo af motionären betydligt tillökte och förbältrads genom uppläsning af låoga anföranden, så att de redan torde kunna. anses hafva upplefvat andra upplagan. Motionen om upphäfveande af domen öfver: Assessor Crusanstolpe förklarades af Hr Lindtmarskalken, med stöd af 90 Regeringsformen, icke kunna blifva föremål för någon bandläggning af Ståndet, och således ej kunna memitteras. Hr Munck af Rosenschöld förklarade sir, på framstäldt förslag af Hr Rosenqvist af Akershult, vilja förändra sin motion derhän, att Ständerna hos Kongl. Maj:t måtte anhålla, att Han af gunst och nåde täcktes återgifva fången sin frihet, då han förmodade, att motionen ej kunde anses grundlagsvidrig, utan komme i kategori med andra önskningsmål, hvilka det ej vore Ständerna förbjudet att framställa. Hr Landtmarskalken förklarade, att han ej kunde yttra sig i afseende på Hr Munck af Rosenschölds tillämnade nja motion, förrän den blifvit skriftligt uppsatt och 2flemnad till Landtmarskalks-bordet. Hr Munck af Rosenschöld reseryerade sig emot vägran af remiss å motionen i dess ursprungliga skick. Hr Rosenqvist af Akershult anmälte anledningar till anmärkning emot föredraganderne af Ecklesiastik-ärenden och Kommando-mål, hvilka anmärknings-anledningar remitterades till KorstitutionsUtskottet. Er Adlerbrants motion om nedsättning i tullen för tvenne laster spanmål, förklarades af Hr Landtmarskalken, emot 90 8 Regeringsformen, ej kunna erhålla remiss, emedan den rörde tillämpning af tull-lagarne. Remiss vägrades likaledes å Hr af Robsahms motion om afskrifning af en hans skuld iill Diskonten, på den grund att motionen afsåg en enskild fråga, ej en allmän. OM BEFORDRINGS SYSTEMET. Sedan ytterligare en mängd motioner blifvit remitterade, förekom EkonomiUtskottets betänkande M 2 i anledning af Hr Ekholms motion om em underd. anhållan bos Konungen, att ingen måtte hädanefter kunna befordras till högre civila chefsplatser, som ej undergått de prof, hvilka fordras för inträde i rikets embetsverk, hvartill Hr Bagge vid remissen från Borgareståndet hade tillag: den önskan, att Kongl. Maj:t måtte bertämma de civila embetenas värdighet i förhållande till den vigt, som deras verksamhet bör hafva för Staten; att embetsmän vid hofvet icke i egenskap af sådana måtte äga någon rang utom detsamma, samt att titlars meddelande måtte upphöra. , Utskottets pluralitet hade, såsom redan en gång förut blifvit nämndt, visat ifrån sig denna motion under förmenande, att den dels gick ut på en inskränkning i Konungens prerogatif att enligt 28 S:n utnämna till embeten och tjenster, dels ock att flere ämnen deri voro sammanblandade. Då ämnet nu förekom, begärde Hr Hjerta I. ett reservationerna jemväl måtte uppläsas, hvilket skedde. Deras innehåll förtjenar blifva mera bekant, hvarföre vi här upptaga ea resumå af dem. Å Hr Ribbing trodde, att då Borgareständet remitterat motionen utan anmärknisg, kunde Utskottet ej undgå att upptaga den, helst då deri förekomma frågor om examina för visse embetsmän m. m., saker som just tillhörde Utskottet att behandla. Af enahanda tanka var biskop Agardh, Friherre KreMer, Professor Retzius och Kontraktsprosten Gumelius. Prosten Bergqvist ansåg hvarje sträfvande till något bättre innefatta ett ogillande af det redan bestående sämre. Då motionären endast äsyftade detta bättre, men icke föreslagit någon grundlags till förändring, så kunde hans motion icke låmpligen hänvisas till Kouostitutions-Utskottet, utan borde af Ekonomi-Utskottet behandlas. Hr Levin hade önskat, att det första utlåtande, som emanerade från Utskottet, icke varit af den äfventyrliga beskaffenbet, att Riksstånden deraf kunna draga den slutsats, att Utskottet ärnade mera fösta sig vid motionärernas motiver än vid frågen. Hr I. trodde den närvarande motionen icke vara af sådan vigt, att den ej af Utskottet kunde handläggas, helst då R. O. 34 , bland de ämnen, som tillhöra denna handläggning, just serskildt uppi tager frågor rörande upptostringsoch undervisningsverken. Hr Ekholms motion föreslog vissa kunskapsgrader som porde tillhöra Rikets högre embetsmän och voro säledes just af den natur, att den angick undervisningsverken. Andra punkten deri rörde sådant, som angår förändringar af allmänna inrättningar, och då en förändrad organisation af embetsverken naturligtvis tillhörde dessa slags förändringar, bords frågan behandlas af Ekonomiutskottet. Hr Z. fann motionen icke inner fatta någon anmärkving mot regeringens åtgärder eller försök att inskränka Konungens grundlagsenliga rättigheter, utan endast sådane önskningsmål, som Utskottet hade sis ålagdt att beredaDetha

21 mars 1840, sida 1

Thumbnail