Aftonbladet – 17 mars 1840, sida 1

Article Image
Nr 9 i hörnet af Hornsoch Repslagaregatorne å Söder; då. ru skulle väl representanternes handlingar blifva kända af deras kommittenter, då de få så ofull komlfga relationer dsrom? — Grefve Frölich fann, att diskussionen börjat vända sig kring motivet för hans förslag, hvilket motiv blifvit oriktigt uppfattadt. Det vore omöjligt för de tidningar, hvilka ej uteslutande egnade sig ät refererandet af riksdagsförhandlingarne, att åt dem gifva den fullständighet man önskade. Det vore förlåtligt, och Kunde ej gerna undvikas, att ju misstag begingos. Danska provincial-ständerne hade, genast vid deras första sammankomst, anbefallt utgifvandet af en tidning med särskild serie för diskussionerna och särskild för besluten. Man kunde göra ett försök på Riddarhuset att införa denna idee. — Hr Dalman upptog först till besvarande ett personligt utfall emot honom af Hr ven Hartmansdorff, och yttrade sedan, att kan icke underkände vigten af Grefye Frölichs motion. Publiciteten refererade ofta ofullständigt, och det vore omöjligt, att det kunde vara annorlunda, då den skulla referera från 4 stånd, och ej bade eit deremot svarande utrymme att disponera. Om i sammanhang med beslutet om upphörande af särskild tryckning af diskussionsprotokollen, Riksstånden besiöte utgifvande af en Riksdagstidving på statsverkets bekostnad, som af särskildt inom ståndskanslierna antagna personer kuade för hvarje stånd redigeras och så skyndsamt som möjligt, efter hvarje plenum utgifvas, så skulle detta utan tvifvel vara för allmänheten upplysande samt derjemte bespara betydligt både kostnad och tid för de sandra tidningsredaktionerna, som då kunde undvika hålla särskilda referenter. — Friherre Raab, Adam, föreslog att Ridderskapet och Adeln under innevarande riksdag måtte antaga särskilde snällskrifvare, som -skul!le upptaga det hufvudsakliga af förhandlingarne på Riddarhuset i sammandreg, hvilket, sedan det blifvit genomsedt och korrigerad: af talarne, skulle tilihondahållas redaktionerne af Aftonbladet och Dagligt Allehanda, under vilkor å dessa redaktioners sida att hvad sålunda lemnades intogs i deres tidningar utan förändring eller tillägg, dock naturligtvis med bibehållande sf redaktionernpes rättighet att, der de så för godt fiona, göra anmärkningar i noter vid det refererade. — Frih. Cederström, Anders, och Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold, begärde Hr Dalmans och Friherre Raabs yttranden på bordet. — Grefve Frölich ätertog sin motion och förenade sig med Hr Dalman om det förslag, den sednare framställt. Frib. Raab biföll, att hans yttrande finge anses såsom en serskild motion och bordläggas, bvilket Hr Dalman deremot bestred i afseende på sitt yttrande, då han ej äsyftat att, utan sammanhang med frågan om protokolls-tryckningen, föranleda en dryg utgift för Staten, och dessutom tiden för väckandet af motioner i allmänna frågor vore förliden. — Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold, föreslog, att Ridd. och Adelns protokolier skulle utgifvas i form af en tidning, och prenumeration derpå äga rum till ett lågt pris; hvilket yttrande Hr Bråkenbjelm sjelf begärde på bordet såsom serskild motion. Hr Hjerta, Lars, betygade först sin tillfredsstälföise, att H? Landimerskalten, under denna diskussion, icke af enskilda personers eller korporationers omnämnande, funnit anledning erinra om 90 R. F.; instämde på det högsta i den önskan, att en tidning måtte kunna utgifvas, sådan som Grefve Frölichs motion afsåg; medgaf att de klagomål här börts öfver tidningarma, voro till visa grad grundade, så mycket mer, då t. o. m. exempel fiones på tidningar, som aldrig upptaga enföranden mer är af talare på ena sidan, såsom sjelfva det officiella bladet; ansåg sig likväl böra fästa upprsarksamheten derpå, att det alltid från första början, då underrättelser om Riksdagsdebatterna började meddelas allmänheten, klagats öfver samma brister som nu vidröras. År 4823 hade Adeln, af sådan anledning, på Grefve von Schwerins motion, beslutat införandet at s. k. bulletiner i tidningen Allmänna Journalen, hvarest man fick se, hvilka talare yttrade sig för, mot och öfver motioner och betänkanden; men oaktadt dessa redigerats under Rid. Sekreterarens inssende, hade de snart funnits så otillfredsställande, att de under samma riksdag afskeffedes. För öfrigt torde berörde ofullständigheter hufvudsakligen bero afbrist på utrymme, en brist som tidningsredaktionerna dock syntes hafva gjort hvad de kunnat att afbjelpa genom ett oupphörligt utvidgande af sina blad, och hvad den bristande opartiskheten angår, så torde den vid närmare betraktande finnas bestå egentligen deruti, att mången talare anser sig partiskt behandlad, om han ej får sit anförande citeradt från början till slut: Att utvidga en tidning så, att den skulle kunna upptaga Riksdagsdiskussionerna fullständigt, vore en ren omöjlighet då man besinnade, att tryckningen af Adelns protokoller kostade 70,000 Rår bko (talaren missade sig här och mente hela Riksdagstrycket tillsammans). I sjelfva England, der tidningarne äro störst af alla länders såg man ofta klagomål öfver tidningsredaktionernes knapphändighet och rättelser af misstagna uttryck. Talaren hade med noga uppmärksamhet studerat hvad som förekom i utländska journaler, angående detta ämne. Vid en så beskaffd klagan hade han en gång sett i tidningen Times, den största af alla, det svar, att ett ordagrannt upptegande af de längsta debatterna skulle fordra ett fyra gånger större utrymme, än samma tidning egde. Vidare håller en Engelsk tidningsredaktion 6 referenter endast i Underhuset, hvilka sitta blott en kort stund hvardera, och derigenom kunde Jättare ur minnet suppleera sina anteckningar; en Svensk redaktion skulle, för att med samma fullständighet kunna referera från 4 serskilda stånd, behöfva 24 referenter, och Talaren frågade huru det läte sig göra med de närvarande priserna på Svenska tidningar? Grefve Frölich hade citerat Danska provincialständernas tidning såsom ett mönster, det man här borde följa; han erinrade i anledning I häraf, att han för ett par år sedan sett högljudda och bittra klagomål i andra Danska journaler deröfver, att denna tidning kom med diskussionerna 3 månader efter-sedan de blifvit hållna. Han vore således öfvertvogad. att ehvad motionen bifallea!:

17 mars 1840, sida 1

Thumbnail