Aftonbladet – 10 mars 1840, sida 2

— Ständernas underdåniga skrifvelse, rörande deras beslut i grundlagsfrågorna om Dapartementalstyrelsen, är redan till Kong! Maj:t öfverlemnad, och man anser, a:t Regsringens beslut kan blifva kändt i denna veckan — såvida saken ej uppskjutes till nästa gång. Imedlertid cirkulera redan en mängd kombinationer om de nya Ministrarne. En af de mest gängse, såsom innefattande minsta förändring i system och bibehållande sakerna något när på den punkt, de nu äro, är följande: (;eneraltulldirektören Grefve Posse Justitie., Hans Exec. Stjerneld Utrikes-, Biron Nordenfalek Inrikes-, Biskop Heurlin Eecklesizstike, Tulldistriktehefen Fåhreus Handels-, Hans Exe. Brahe Krigs-, och Baron Legerbjelke Sjöminister. Bland konsultativa Statsråd skulle, Jemte bibehållande af tvi bland de närvarande, inflickss Grefve Horp. Märkligt vore, om Grefve Posse inträdde på en sådan plats, innan bans stora sek är 2fgjord. I öfrigt fioner men, att om denna kombination skulle gå genom, så finnes en tillräcklig öfvervigt af både det aristokratiska och byråkratiska elementet, för stt görs en sidan ministers organisationer så konservativa, som de strängaste ultras kuvna önska. — Liksom Regeringen förut infordrat wutiåtande af Landshöfdingen i Dalarns sngående Hr Petres skildring af nöden i pämrde proving, har hon äfven infordrat Landshböfdiogens i Wermland angående Hr Wiens teckning af silmogens belägenhet i sistnämnde landswt. Detta ulås tande stod i Lördags att läsa uti officiella bladet och äger i bufvudssken mycken likbet med landshöfdingens i Dal:rne, d. v. s. den erkänner, att nöden varit stor, att jordbiutare och bsexstugusittare måst utvandra på tiggeri, med ett ord, att jordbrukarnes beligenbet är svår; adock tillögger landthöfdingen, ehar jag icke i verkligheten funnit deras belägenhet så bedröflig och bopplös, som utaf ofrarbsmälte Riksdagsmean blifvit antydt, utom hvad sngår sidaney, som i liderlighet och lättja förspilla sina kraf ter och sin tid.s — Klippt skall det vara. Till en början är det hbvil märkvärdigt, att ortens båda, med länsstyrelsen och sila andra chöga vederbörande, så fullkomhgt hermenierande tidningar under flera år framlagt en mängd fokta rörande allmogens och de utvandrande tiggarskarorsas belägenhet, hvaraf irhepstas, att denna varit både så vår och änteuv svårare och hopplösare, än den aktade representanten tcekpat den, ja så svår, att det ser ut som om han icke skulle befunnit sig i sjelfva focus för den Wermländska nöden. Detta närona vi blott med afseende på landshöfdivgens ävar, hvars vidlyflighet och digra ordande om orsakerna, om öfverbefolkning (?) och bemmansklyfaing m. m. alldeles borttagit rummet för det egentliga svaret. Regeringens handlingssätt i denna seck är och förblifver dock det aldramärkvåärdigaste, Näs:an enstämmigt och med uttryck, som, i jemförelse med det hittills irom hvarje stånd rådande störce eller mindre undseende, måste räknas till de ildraskarpaste, har representationen uppgifvit och bevittnat, att armod öiver allt är i tilltasände — alldeles så som det sf Regeringens gen kommitte, fattigvårds kommitteen, blifvit peskrifvet; den beskrifves af representanterne, var för sin hemort, och vid ifrågavarande fall f en så aktad oxh arsedd man, att hans ord ro fullt ut lika trovärdiga och trodd:, som den nest aktade landshöfdings, äfven då denne ken nses fullt ojäfvig; icke dess mindre anlitas landsöfdingarne för att hestyrka eler beriktiga hvad ålunda blifvit allmänt vitrordadt. Ar det då tegeringens mening att göra landshöfdingarne ill domare öfver representationens uppgifter, ch att mot hvarje, för vederbörande tilläfvenyrs mindre angenämt faktum från folkets omud, ställa omdömet af en bland Regeringens na, godtyckligt sfsättliga och på viset sätt inesserade embetsmän? sera — I Lördags skedde ett beslag å bröd från ndet vid Kornhamns Torg, af den anledninen, att en säljerska hade fått något mindre r ett lispund. Sådana beslager oke icke sällan och åstadomma betydlig förlust för de säljande. Förs