Det vore derföre i hög grad önskligt, att för säljning på torget kunde tillåtas åtminstone a fem marker såsom minimum. Flere hundrad lispund torrt bröd säljas nu dagligen på tor gen, och att detta bröd finner en så liflig af sättning, bevisar tillräckligt, att bagarne, hvil kas verkstäder mest äro uppiagne med till verkning af mjukt bröd, ej uppfylla behofse af det torra, antingen i anseende till pris elle gqvalitet. Men det är i synnerhet för den fat tigare klassen, som friheten i konkurrens ä välgörande; de förmögne hafva mera råd at konsumera hvetebröd. Imedlertid är nu den som ej har tillgång att inköpa 4 lispund p en gång eller för tillfället kan slå sig ihop me någon 2nnan, urstandsatt att köpa på torget han måste gå i bagarboden, äfven om han an ser det brödet sämre. Då det sättes i fråga att vidtaga stora, serskilda anstalter, för af bjelpande af pauperismen i hufvudstaden, ,ä utan tvifvel ett af de första medlen dertil att genom frihet i handel bereda lättad till gång till lifsmedel, äfven för den fattigare. — mt — Uti Dagbladet för i går och i dag ha stått en vidlyftig serie af utlåtanden, i anled Ding af den skrift, hvarmed Stadens Äldste fö en tid sedan ingingo till Öfverståthållaren, an gående säkerheten i bufvudstaden. Ett yttrand deribland af Cheten för Stadens Militärkorps Er Msjoren Ahlström, innefattar sakrika oc! intressanta upplysningar, angående Militärkorp sins tjenstgöring. Ena liten strof skall dock naturligtvis före komma äfven deri emot tidningarne och dera: förmenta varkan att öka brottens antal genonr de beskrifningsr de innehålla på sådane. Det ä: bedröfligt, att en sådan jargon verkligen kar inrita sig även hos förnuftigt folk. Huru ä det möjligt att tro, det en mängd personer, som sitta tillsammans i häkten eller korrektionshu: eller träffa tillbopa i dåliga samqväm, icke skull: få bättre reda på sättet att utföra skälmstyc. ken genom den uadervisning de der erhålla a hvarendra, än genom de korta berättelser, sor i tidniogarne förekomma öfver det, som passe. rar vid domstolarna. Kunskapen om det elän. de, som alltid finnes slutligen blifva brottslin gens lott, om man med uppmärksamhet följe hans historia, genom de särskilda berättelserna måste väl snarare utgöra en varning. Eller hvac lockande kan väl äfven den helt lättsinnige fin. ne i förre korrektionisterne Ahlbergs eller Löf vings belägenhet, som redan wid ett par oct tjugu år äro förlorade för samhället? Antage motsatsen, så skulle af samma skäl all offentlighet vid domstolarna vara fördörlig, emedar dex ger eit långt mera dramatiskt intresse ål sådana siker, än tidnings-berättelser kunna å. stadkomma. Likväl har man sed:n urmianes ansett cffentligheten i brottmål vara en af de vigtigaste grusdvalarna för lagskipningen. Statsmän, ssdane som lord Broughem, en af de störste pu lefvande tänkare, avse de juridiska berättelserra i tidoinogarne bögst nyttiga, och i England bafva de ägt rum i ett sekel, utan att det der faliit någon in, att moraliteten lidit deraf, såvida brottet aldrig framställes annat än sfskräckande.