Aftonbladet – 6 mars 1840, sida 3

ska förtjent uppmärksamhet. LITTERATUR. HYGIEA. Medicinsk och pharmaceutisk månadsskrift. Denna tidskrift, hvaraf ew bäfte om 3 ark må. natligen utgifves sedan April 1839, bar ända hit tills alldeles blifvit förbisedd af kritiken, om mar ej så vill anse den korta polemik, som förekommii! i Freja, angående en utländsk Lakares legitimerande i Sverge; samt en kritik, affattad från homöopatbiens synpunkt öfver en enskild artikel aj Dr Huss, hvilken funnits införd I Eos. Deraf vill det synas, att våra Läkare och Apothekare ej äre fallna för recensentyrket, eller att de ej gjort sig ännu bog bekanta med Hygiee, för att finoa den värd baröm eller tadel. E:it arbetes framgång kan dock ofta bero på en recepsivn, hvari arbetet al någon såkkunnig besömes och göres känat af Allmanheten. Derföre griper sig en, ehuru kanske mindre qvalificerad recensent en, att fästa en välförtjent uppmärksamhet på detta, i mer än ett hänseende hos oss sällsamma och glädjende fenomen. Det sker af tacksamhe: för den nytta och det nöje, som dess läsande tiliskyndat Rec., och i den öfvertygeise, att flsre derigenom skola få anledning att förskaffa sig samma fördel. Sverges medicinska litteratur har varit och är fattig, såsom man kan se af svensk bibliografi; I synnerhet höra vriginalarbeten till sällsyntheter. De periodiska skrifter, som tid efter annan biifvit utgifne, voro sällan af lång varaktighet; så t. ex. kuede Tidskrift för Läkare och Pharmacewter, den journal, som utkom sedaast, och som onekligen var väl redigerad (om än rum fanns för någon anmärknicg), och åtminstone bättre, än nägon af dess föregångare, icke bibehålla sig längre, än knappa 7 är. Hvilken kan väl vara orsaken å ena sidan tiil så ringa produktivitet, och å den andra till så ringa afsättniog? Vi hafva likväl, så synes åtminstone ännu allmänna opinionen lyck ligtvis vara, både lärde och kunnige Läkare och Apothekare. Deras antal är ej heller obetydligt, ty af Läkare lärer det finnas öfver 400, och af A pothekare öfver 400; tillsammans en rätt akt: ningsbjudande korps. Det tyckes således, att Sverge väl borde kunna producera och afsätta de oumbärItgaste arbeten, som fordras, för att hälla korpsen, i litterärt hävseende, i jembredd med sin samtid, om allenast hälften deribland intresserade sig för sådana angelägenheter. Men det är klart, att produktion ej kan framkallas, der afsättning är omöjlig utan förlust. — Kunde möjligen likgiltighet eller förakt för framsteg, som mähbända ej betalas bättre än felsteg, vara rätta orsaken? Att vara rätt uppriktig, torde det efter denna lilla betraktelse ej vara svårt att inse skälet, hvarföre ingen af korpsen gerna vidrört ett så kinkigt ämne. Men byad skola då de arma patienterna, som råkat uppsnappa en så bedröflig nyhet, tänka och göra? Skola de nöja sig med Läkare och Apothekare, som, Obetymrade om vetenskapens framsteg, enligt all sannolikhet, blott arbeta för bröd efter en inärd gammal slentrian? eller skola de resa till Berin, Londoa eller Paris, för att komma i åtnjuande af de förmåner, som endast konstens nyaste ioptäckter förläna? eller skola de mangrannt vanIra af till Kisa Mor eller Priessnitz i Gräfenberg ? ller — men nog! Torde hända ha vi orätt, torde ända äro vederbörande försedda med mer utländsk itteratur, än vi äro i stånd at: upptäcka eller föeställa oss. Låtom oss vid tillfälle höra efter den aken, men pu nämna några ord om Hygiea. Uiaf de utkomna häftena (9) synes man berättiad till förhoppningar om battre tider, i afseende å produktion; ty på det påtagligaste framlyser erur en sjelfständig, förut ejspord, originel forskingsifver, hvilken, om dena vårdas och uppmunras, säkert skall komma aut frambringa större och igtigare arbeten. Måhända skall likväl ett oblidt de landsförvisa dem. — Allmänna reflexioner fver den pathologiska anvatomiens förhållande till nediciner af Huss bevittna ej blott beläsenhet i Idre och nyare författares, och synnerligen de yaste fransyska och engelska pathologernas skrifer, men ock ett sjelfstandigt uppfattande och berbetande ef medicinens ytersta fundamentalf:åga, uru sjukdomeons rätta igenkännande (Diagnosti-1 en) kan och bör anvisa vägen och metheden för! jukdomsbehandlingen (Therapien). Att Huss också! deta!jtillegnat sig den pathologiska forskningsme: hoden, så uti begagnande afde physikaliska bjelped!ea, percussion, auscultation m.m. (allt nyaste ders upptäckter, hvarigenom läkarekonsten i vissa elar gjort större framsteg på 20 år, än förut i (Insändt.)