Aftonbladet – 6 mars 1840, sida 3

äro temligen problematiska, äfven om man deribland skulle vilja uppföra bans ungdom och gång efter annan vunna cökade upgmuntringar,, hvilka änvu icke lemnat något för akademiens gagn och heder kändt resultat, såvida ej haas cådagalagd: nit i den händelsen, hvarom Lunds Veckoblad Nr 46 den 43 November 1839 lemnar närmare underrättelse, kan föras under akademiens gagns och heders kategori. Säkert är ock hans sista utmärkelse att anse, ej blott såsom en cökad uppmuntran, utan ock såsom en belöniag för hans då ådagalagda takt och välförhållande. En aökad uppmuntrans återstår dock ännu för honom att vinna, och efter alls auspicier lärer väl den ej länge uteblifva: den nemligen att blifva professor med löntur eller lön, hvartill man nog, oansedt nya siaten, i sinom tid vet att hitta på råd. Måhända att likasom Skånska trädgårdsföreningen kom så väl till pass för hans docentur, så skola Skånska landtbusbållnings-sällskaperna då komma äna bättre till pass, sedan deras hemställan presterat så god förevändning ati skaffa J. G. Agardh förordnande att förestå den botaniska delem af botaniska professionen. Hvem kan bärvid afhåila sig från den tanken, att dessa hemställanden just för detta ändamål blifvit tillvägabragte? Ingen bestrider Biskop Agardhs förmåga att verka, och detta vore ingalunda första eller andra tiilfället, då Carlstads Biskop uppenbarat sitt inflytande inom Lunds stift, ett inflytande, som kan vara godt att underhålla och begagna, för att en gång kunna komma tillbaka till orten — på Lunds indrägtiga Biskopsstol. I händelse Prof. Zetterstedte med Cons. Aced. illstyrkan understödda protest icke vinner nådigt afseende, hvad skall man då tro och hyvart skall detta föra? Kan väl! någon professor derefter anse sig säker om den befattning, hvarå han eger Konungens fullmakt? Huru lätt kan icke någon Biskops son, klient eller annen fremkomma, som skal! framhjelpas, äfven om gällande författningar och antagen form dervid måste något jamka med sig; en professor får då finna sig i att, på grund af sin cålder, erfarenhet, ädagalagda insigters c e och mot sin egen vilja och begäran, blifva cbafriad rån förvaltningea af annat, än den allraobetydligate delen af sin vetenskap, om han icke rent af lyttas till en annan. Och hvad som sålunda anses tunna gå an med lärare och embetsmän vid universiteten, kommer väl derefter att tillämpas äfven rid andra embetsverk, för att ännu mera, än hvad edan är fallet, göra dem beroande af nepotismen. Det är i tillämpringen, och utan afseende på om versonerna heta Zetterstedt eller Agardh, som det ramgångssätt, hvartill initiativet nu är gjordt, visar ig af den betänkligaste art och af de svåraste öljder, om ej genast i begynneisen krafiiga åtgärler vidtagas:-till dess hämmande. t detta ämne orde rikets nu församlade ständer lemna en ganika förtjent uppmärksamhet.