MULU! MISLTIv MI IAI VR As her Går rar SR Re EB RR garne, samt underkastade skattlöggning, men desse allmänningar sedermera blifvit tillerkände enskilte hemmar. eller menigheter, skatten för nämnde odlings-lägenheter må erläggas till hemmans-innehafvarne, såsom bidrag för bestridande af de hemmanen vidlådande onera. 298: Af densamme: att i orter, der odlingslägenheatet iblifvit från kronoparker och allmänningar upplåtne åt enskilte, men desse sakna till-: räcklig bergning, Staten må bekesta fattigvården för personer af nämnde beskaffenhet. s299:0 Af Johan Andersson från Upsala Län: att Jägeristaten i Riket må, nästkommande år, alldeles uppböra, såsom varande, enligt Motionärens mening, öfverflödig. 300:0 Af Olof Pehrsson från Gefleborgs Län: om anslag af allmänsBa medel till upprensningar i Ljusne-elfven. 3501:o Af Håkan Nilsson från Skåne: att alla saluoch lego-sågar mitte varda befriadefrån dem åsa:te grundskatter och hädanefter betraktas såsom fabriksinrättningar, för hvilka bevillning erlägges. Samt!ige Fullmäktige från Skåne, Johan Jakob Rutberg från Norrbottens, Erik Pehrsson från Gef-: leborgs samt Olof Olofsson från Westerbottens Län: talade för bifall till denna motion. I 1.502:0 Af.Olof Sahlström från Stockholms Län: att, vid arfstägt, jus representationis må utsträckas till broders och systers alla afkomlingar. Anförande till Bondeståndets protokoll rörande de tackjernsblåsande bergslagernes ställning, och förslag till deras förbättrande. Angående detta vigtiga ämne har en motion blifvit väckt i Bondeståndet af Fullmäktigen för Nora och Hjulsjö samt Grythytte och Hellefors bergslager af Örebro län, Pehr Pehrsson; och de sakuppgifter den innebåller samt den derpå grundade framställning, han gjort af bergsmannens närvarande belågenbet, äro så intres: santa och egnade att taga uppmärksamheten i anspråk, att vi här inrymma en plats åt det hufvudsakliga af anförandets innehåll, ehuru något utförligt. Efter en inledning, hvari motionären erinrat, att tackjernstillverkningen är bland våra näringar den, som mest tryckes både af afgifier och genom privilegiesystemet, oaktadt jernet är den vara, som i handelsbytet skall hufvudsakligen ersätta importen, samt att ändamålet med motionen är att befria tackjernstillverkningen från de onaturliga och skadliga band, som nu derå hvila, uppräknar han dessa band: aBruksegarties uteslutende privilegium, att tillverka stångjern, endast inskränkt genom den å några få orter meddelade tillåtelsen att, till ett visst, faststäl!ldt ringa belopp emida så kalladt bergsmansjern; förbudet att å Bergsmansbemman använda kolen till annat än hyttebruket eller tackjernstillverkniogen, äfvensom förbudet mot utförsel aftackjern, hvaruti endast skett någon enda partiell inskränkning, som, i egenskap af nådebevisning åt någre, med andres uteslutande, innebär en stor orättvisa, och då likväl till den å varan lagda höga export-tull, ej tillskyndat de särskildt priviligierade, äm mindre landet någon betydlig vinst. Då tillverkningen af tackjern är och såvida den skall kuhna med fördel drifves, alltid bör varaiden näring, hvaraf Bergsmannen hufvudsakligen hemtar sin bergning, följer också derutaf, att en jemn och emot tillgången på tackjern svarande afsättning deraf, eller, i händelse afsättning tryter, rättighet att förädla varan på ett sätt, hvarigenom nämnde olägenhet undanrödjes, är ett hufvudvilkor för näringens och dess idkares eller Bergsmännans bestånd; äfvebsom det är klart, att derförutan den fördel för riket i allmänhet, som med tillverkningen åsyftas, kommer att i mer eller mindre rån förfelas. Detta vilkor för sjelfbestånd fattas likväl äonu för Bergsmännen. De sakna, i afseende på drifvandet af deras yrke, alla andra rättigheter, än den att förvandla malmen till tackjera samt afyttra produkten till Brukspatronerne, och äro således, i fråga om bergning och sjelfbestånd, beroende af dessa till den grad, att hela frukten af deras arbete, eller den vinst tillverkningen skulle tillskynda dess idkare, nästan ensamt stannar i patronernes fickor. De sistnämnde smida på långt när ej så mycket stångjern, att dertill åtgår det af Bergsmännen tillverkade tackjern, och följderna deraf för dessa blifva, dels vanpris å den sednare varen, och dels nödvändigheten att på andra vägar söka sin bergniog, såvida de ej skola gå sin fullkomliga undergång till mötes. Så t. ex. har då 4 Skepp. tackjern, i vigt uppgående till 26 Lisp. kostat 42. Rdr, priset å 4 Skepp. stångjern, som endast vä-j cer 20 Lisp., varit 26 Rdr, och så vidare, så att . Brukspatronerne, i ersättning för kol och förädlingskostnad till 4 Skepp. jern, vanligtvis erhållit mera, än hvad Bergsmännen, med inberäknande jemte kol, af malmen och dess forslingskostnad ! samt den bögro vigten, sammanlagdt bekommit för I samma Skeppund jern. För att med exewpel upp-; lysa, till hvad resultat detta ledt, får jag nämna, att då två Skeppund malm, som merendels åtgå till 4 Skeppund tackjern, kostat 4 Rdr 24 sk.,) kolen en lika summa, rostbränning med bränsle, : forlön, bokning, lim och eldvaktning m. m. 2 Rär, samt byttefolkets aflöping uppgått till 46 sk., Kro-: nans tiondeafgift till 8 sk. och taxering till red-!1 skapens underhåll m. m. 4 sk., alltsammans utgöj rande 42 Rdr RkRgs, her för tillverkningen ej en j enda skilling erhållits i vinst; men denna kalkuli gäller endast i afseende på de Bergsmän, som i sjelfve bafva full tillgång på både kol och malm 4 samt korta ltransportvägar, och som erlagt låga arbetspriser jemförelsevig med dem, hvilka å an-; dra ställen utgifvas, o. s. v. Ty för det stora ani tal af Bergsmän, som i mer eller mindre mån! äro i saknad af berörde förmåner, bafva utgifterne för arbetet samt tiondeskatten m. m. ofta bortsopat, utom tillverkningslusten, en ej ringa del af kolens och maimens värde; hvaremot, om jag antager, att Brukspatronernes förädlingskostnad, kol ach travsport m. m. inberäknade. bestigit sig till — ———— —-—-—D— — ;