Aftonbladet – 27 februari 1840, sida 1

-— DFT rr a ET RA TR Tf Sverge till Tyskland afsände andra härar, än svenska, och således egde vi dem. Att dessa härar icke afgingo obeväprade, är en könd sak, och sålunda voro vi icke heller utan vapenförråd. Vårt I artilleri tjenstgjorde i Tyskland med utmärkelse. och heder, och detta vazens skapelser bos oss voro, i ingalunda då, något ögonblickets verk. Att lan-: dei icke egåe några siora penningetillgårgar, är j en sanning, men att dess icke äro serdeles större; nu, i fall man afser den enskilda förmågan att uppI offra dem, lärer ej med serdeles framgång kunna bestridas. Att vårt krigsväsende ej var ordnadt; för tidernas svåra kraf, begriper jag sannerligen icke heller, då krigsväsendets för folket tryckande: börda är ökad, men visserligen icke minskad; då j Iodelningsverket står qvar med all sin tunga, gepom sednare tiders organisationer, blott ryckt ur: sitt sammanhang; då sjelfva stridskrafterna blifvit minskade för ordnandet af armeens musik, till: jemförligbet i prakt med de mest lysande miljtärmonarkiernes förhållanden, och då tvertemot Indelningsverkets hufvudgrunder roteringsbesväret i och för soldat blifvit, utan Riksens Ständers mig: kända medverkan, till någon del öfverflyttadt twill underbåll af musikanter och befä!. Måtte det icke l förtänkas mig, om jag vid svaret af ett trontalj; skulle yrka uppmärksamhetens fästamde derå, att; det är Nationalrepresentationens pligt, att äfven bevaka nationalitetens intresse för on försvunnen tid, och att det vore oriktigt, att genom en alltför! underdånig tystnad berättiga häfderna, att mot verkliga förhållandet framställa 4309 års epok så usel och dess folk så modfäldt, så af sig kommet och så förringadt, att det var i bebof af den lyfthing, som trontalet synes vilja visa såsom en verI kan af Styrelsens uteslutande förtjenst. Jag skulle emot tbrontslet vilja anmärka, huru jag icke tror att någon serdeles statskonst varit satt på prof, för att under ett fjerdedels århundrade för halfön hafva uppehållit fredens lugn, ty om det vid den bekanta skeppshandeln blifvit äfventyradt, så hade det åtminstone icke varit Folkets eller Rikets Ständers fel. Jag skulle gerna vilja erkänna mig ej begripa i hvad afsigt jerneis fördubblade värde synes uti throntalet åberopadt, då styrelsens andel uti detta handelstörhållande för mina ögon visar sig vara mindre än intet, likasom jeg icke mäktat inse, att de högst betydliga ännu oanvända tillgångjarne på natur-alster af Regeringen biifvit skapade, serdeles då de såsom ännu oanvända synas med rätta tillhöra den större skapelsens odelade förtjenst. Möjligheten af de skatters nedsättning, hvilka sedan längre tider typgt jordbruket, var visserligen uti throntalet en af de gladare anspelningarne, men som båeklagligtvis icke vealiserade sig i den Kongl. propositionen. Att allmänna arbeten ifrån 4810 till år 4837 uppgått till en kostnad af mera än 43!, millioner Rdr Bko, är för de skattdragande nogsamt bekant; äfvensom den på Banken anordnade sedelutsläppning, till dessa arbetens bestridande, genom myntförsämringen rubbat den enskilda förmögenheten och åstadkommit. otaliga lidanden och mårgas undergång, men Svenska folket kunde vilja öka dessa skattebördornas siora resultater, med exempelvis det lilla tillägg, at 400 hästar garde, under 25 förflutna freds-år, kostat Staten fyra millioner; icke soga räknade. Hvilka de åtskilliga jorden tryckande bördor äro, som blifvit lindrade, är åtminstone för jordbrukaren mindre bekant, då, med undantag af saltpettergärden, jag icke känner någon lindring i jordens tryckande kördor, ech vid en nogara räkning torde rustoch rotehållares under tiden ökade besvär, passevolans-afgifter, beklädnadsbidrag, exercis-eqvadroner, Drottnirghölmsa-betaljonen, fångvårds-kommenderingar, med mera dylikt, mångdubbelt uppväga den lindrirg, saltpettergärdens afskaffonde åstadkommit. Och kan jag icke heiler gerna medgifva, att derna lindring utgått ifrån Styrelsens omtanka för jordbrukets trefnad, förkofran och bestånd; ty landet friköpte sig så till sägandes ifrån denna börda, genom uppoffiingen af den icke obetydliga saltpetterfonden, hvilken till följe af de öfriga Stårdeas medverkan användes till ett för handen varagde behof. FEfier antydan af alla de fördelar, fäderneslandet skördat af de förflutna 30 årens administration, förekommer en episod emet viljan att störa de goda förhållanderna. och att på samma gång sälta fäderneslandets välfård i fråga, genom dess blottstäliande för äfsentyrliga och vidt utseende strider; men då dessa strider, till följe af historiens vittnesbörd, gemeriigen och nästan uteslutande utgå ifrån regeringaree, så har det för mig varit svårt att fatta syfiningen af dessa anspeglingar, då mig vetorligen inga ströftåg nu mera än förr varit af allmäcna rösten påkaliade. Hvad Regeringen och Presterskapet för folkundervisningens befrämjende egentligen gjort, har jag mig icke bekant, och vågar jag tro, att bela förtjensten, opartiskt undersökt, kommer att visa sig hafva varit den helt och hållet negativa, att icke hafva förbindrat tidsandanps verknisgar i detia hänseende. Med spänd uppmärksamhet erkänner jag mig vänta det utlofvade förslaget till afbjelpande af missväxtens olyckor, då jag förmodsr det biifva något helt annat, än den af Rikets Ständer långt för detta förkastade inrättningen af magasiner med den å!följande direktionen. Det har varit tilifredsställande att erfara det förmånliga arbetsresultatet vid Trollhätte kanal, men torde det ännu för Rikets Ständer återstå att taga medlen till arbetets fortgång i närmare öfvervägande. Hved vår fosterländska här utöfver sina vanliga regemenismöten och större öfningsläger, sedan sista Riksdeg utfört, väntar men, til! följe af throntalets löfta, med serdeles nyfikenhet få böra. Ett tillfredsställande löfte är oss i throntalet gifvet, att hvad som är utförbårt och nyttigt, aldrig ckell af Konungen lemnas utan afscende, vid fråga om de högst nödvändiga förändringar i vårt representatiopssätt; och derför är ock den allmänna tacksamheten på förband oinskränkt. Detta löfte lemnar äfven ett glädjande bopp em Kongl. Maj:ts sanktion till det af Rikets Ständer nu antagna förslag till en förbältrad StatsRådets organisation, och toger man för sfgjordt, att de nya rådgifvare-platserna komma att besättas af män, som bärleda sina anspråk ifrån förtjenst och skicklighet, men ieke ifrån börd; då det för vinnandet utaf det stora änskansvärda målet af att råälitliot fäörtrnaende de