Aftonbladet – 27 februari 1840, sida 1

nigar irån buset Nr 09 master Samuels grand, iisdagar, Onsdagar, Fredagar och Lördagar kl. f. m., återgår från Upsala samma dagar och tid. RIESDAGEN. — De Kungliga propositionerna, som, enligt hvad vi nämnt, i går ankommo till Ständern2, voro sex till antalet: 4:o Om städernas utom Stockholm inqvarteringsbesvär. ve 2:2 förslag till en ny inqvarterings-ordning för Stockholios stad. 3:o Om upplåtande af kronoparken Åsen och kungsladugården Uilltuna, till vissa delar, till inhägnad för Upsala hospital. 4:o Om fortfarandet af den enligt sista Riksdagsbeslutet stadgade Kurhus-afgiften, samt öfverskottets användande till allmänna helsovården. 3:o Om 2:ne kronohemmans i Stockhotras läg (Ned. Jerfva och Ulsvik) ansiåiende till boställen åt tvenne tjenstemän af landtstaten. 6:0 Angående skjutsväsendet i riket och skjutsens ställande på entreprenad. Transumt af Grefve Anckarsvärds anförande på Riddarhuset förliden gårdag, i frågan om adress-förslaget. Grefven började med att upptaga åtskilliga inkast, hvilka ban förutsett skulle möta emot sjelfva formen, och hvilka äfven af några föregående talare blifvit anförda. Hen kunde icke inse hvarföre en tankeyttring från Svenska folkets ombud inför Konungen skulle vara mera olaglig och oformlig nu, än vid flera föregående tillfällen, då dylika adressor blifvit bragta å bane för vida. mindre maktpåliggande föremål. Grefven gjorde derefter i korthet historiken af flere dyliza adresser vid föregående riksdagar, af hvilka adresser dock den vid 4823 års riksdag proponerade förföll på den grund, att Kongl. Maj:t i förväg undonbad sig den, sedan den icke inom Ridderskapet och Adeln genast med acklamalion antogs, utan begärdes hvilande på bordet. En adress hade utgått såsom ett slags kondolans i anledning sf ett löst rykte om ertappandet af några, som det hette, upproriska bref, skrifna i Generalmajor Holsts namn, och öfver hvilka -skrifter med Stockholms Postoch Inrikes tidningar Fac simile vidfogades. (Sjelfva skrifternas innehåll kom dock aldrig till allmänhetens kunskap.) Från sista riksmötet erinrade man sig den märkliga adressen med tacksägelse för utestängande af kolera-sjukdomen, hvilken, adressen oaktadt, ett: par månader derefter tog sig friheten att besöka landet. Det påföljande anse vi förtjena upptagas oOrdagrannt: Fedan dessa betänkligheter emot adressens godkännande i dess närvarande skick blifvit framkastade, anser jag mig icke heller böra yrka sakens framgång i dess närvarande skick; men derföre kan jag icke undertrycka min öfvertygeise, att adressförslaget både är lagenligt och af behofvet påkalladt. Jag har här bört framställas den mening, att Ridderskapet orh Adceln, på grund af de hinder, som synas möta antagandet af Bondeståndets inbjudning, borde tillsätta ett serskildt Utskott för uppsättandet af ett svar på trontalet, och jag biträder gerna denne mening, i fall den kan göra sig gällande inom Riiderskapets och Adelns pluralitet. För en sådan händelse skulle jag, för min del, önska åtskilliga tillägg till Bopdestiåndets adressförslag. Jag skulle t. ex. icke vilja medgifva, att Sverge för 30 år sedan varit så nedböjdt af motgångar, att det endast var Konung Carl XUII:s samtycke, att öfvertaga riksstyrelsens börda, sem räddade spillrorna af vårt fådernesland, och förekom dess fullkomliga undergång. Det utgör snart sagdt en den sednaste regimens bestämda utmärkelse, att alltid och vid alla tillfällen göra 4809 års Svergo så nedböjdt af motgåpgar, så uselt och splittradt, att återstoden endest utgjordes af spillror, då vid häfdernas noggrannare skärskådande, man terde komma till de motsatta slutsatserna, att svenska folket näppeligen vid någon tidpunkt af dess historia förevisat så mycken enighet, en så samlad nationalkänsia, ett så beundransvärdt mod, att icke låta afskräcka sig af de, tvifvelsutan stora motgångar, af hvilka det visserligen trycktes, men icke böjdes. Den tidpunkt, som anspeglas itrontalet, medelst antydning på den fruktansvärda makt, som vilie sträcka sitt välde äfven öfver denna del af Norden. ligger oss alltför nära, och är för innerligt förenad med sjelfva den krönta personlighet, som uttalat denna åsigt, för att kunna, utan afseenden, utar band och utan betänkligheter bekandlas, men de 1 trontalet påpekade häfder skela tvifvelsutan en gång förtälja, huruvida Norden i verkligheten frigjordes ifrån ett botande välde, eMer om detta blott utbyttes från ett vida fjermare till ett Närmare. Jag skulle i ett svar på trontalet icke eller vilja medgifva, att Sverge, vid dep åsyftade tidpunkten var utan härar och utan vapenförråd cch uten ets, för tidernas svåra kraf ordbadt hrigsväsende. Jag