Aftonbladet – 18 februari 1840, sida 1

VV VESA medgifvet, att med fritt användande af sin arbetskraft söka sin knappa utkomst, han måhända arbetat sig upp till en lycklig och nyttig samhällsmedlem. — Den ölverdriina försigtighet, som iakttagits mot lösdrifvaren, har deremot uraktlåtits mot den verkligt brottslige. Efter ett straff, inskränkt antingen till en kort stund, såsom spö och ris, eller till några dagar, såsom vatten och bröd, anses han hafva gäldat sin skuld till samhället, och alienast en person finnes, som vill lemna bonom stå kalladt laga försvar, kommer han på fri fot, med föga fruktan för förrnyandet af ett :snart öfverysende straff, sedan han upphört att vara känslig för den dermed förenade vanären. — Det bar länge varit insedt, att samhällets trygghet och möjligheten af den brottsliges förbättring horde befrämjas genom straff, som, utan att för ögonblicket vara så skarpa, som dem vi nu ouvända, deremot utsträcktes till en betydligt längre tid, till tvångsarbete för ett eller flere år. Vi hafva ett lagförslag utarbetadt enligt denna grundsats, det var färdigt redan före sista Riksdag, och det vore önskligt, att Styrelsen begagmat den långa mellantid för att så bereda detssmma, att det nu, med eller utan modifikationer, kan framläggas till Ständernes definitiva antzgande, ty, jag upprepar det, utan en genomgripande förändring i lösdrifveri-författningarna och strafflagen, väntar man förgäfves, att korrektionshusen skola motsvara sitt ändamål, om ock en eller annzn dermed nu sammanhängande olägenhet skulle kunna mildras genom mera partiella åtgärder. Beträffande det inre ordnandet af korrektionsenstalterna, hafva åtskillige detaljer bör med mycken skicklighet blifvit utvecklade och jag vill blott tillägga, att jag deribland i främsta rummet ställer ordnandet af en noggrann polis ibland fångarne, som åter erfordrar en speciel lagstiftning för dem. — Det är en löngesedan erkänd sats, att brottsmålslagar måste vara afvägde efter den utveckling i sedlighet och civilisation, bvartill det samhälle hunnit, inom hvilket de skola tillämpas, och då don hlla staten i staten, korrektionshuset, i detta afseende före:er en så afgjord skiljaktighet, fordrar det äfven en helt olika behbendling. Af samma skäl följer äfven, att krigslagarna alldelss ej kunna vara för detta åndamål lämpliga. — 1 tvenne fall måste väl den speciella fåaglagstiftningen med dem öfvsrensstämme, nexoliger att extrajudieiel bestraffningsrätt inom en viss gräns medgifves, och att, äfven der denna får tillämpas, processen bör vara mera summarisk än vanlig rättegångsordning; deremot måste sjelfva straffen vara af helt olika art; vid krigsmakten böra de hufvudsakligen bestå i ambitionsstrsff, hvilkas verkan på korrektionisterna sannolikt blefve ingen. — Näst efter behofvet af myndighet för fångbefälet anser jag vara det af sysselsättning ör fångarne. — För ett par år sedan besökte jag korrektionshuset i Malmö; jag farn der vid pass 800 fångar, alldeles såsom vi nyss hört landshöfdingen på stället beskrifva, saramenpåekade i stora salar, och sf deita betydliga antal var det endast vid pass en fjerdedel som hade någon sysselsättning; de öfriga voro helt och bållet öfverlemnade till den ostörda ledighet, hvilken vi hört en anzcan landshöfding uppgifva såsom orsaken till fångars framsteg i det onda. Näst efter dessa förbättringar anser jag böra komma ett väl ordnadt cellsystem, enligt den erfarenbet som blifvit vunnen på andra sidan verldshbafvet och äfven i de sista tiderna å ett eller annat stälie inom vår verldsdel. — Dertill fordras visserligen betydliga summer, men dessa kunna af Rikets Ständer med mycken nytta till detta bebof anslås, så snart de förändringar jag ofvanföre antydt förut blifvit verkställde. — Om Ständerpa åter, inran de nödvändiga förbättringarne i lag och författningar blifvit åstadkomne, anslå medel il uppförande af nya fånghus, så torde väl en och annan förboppning derpå grundes, men följden blifver endast att en annsn Riksrag får mötas med ny missräkning, nytt missnöje. Hr Cederschiöld, Robert, delade icke Grefse Fröliehs åsigt, att frågan bordåe uppskjutes. emedan han ansåg spar hjelp af bebofvet bögeligen påkallad. — Hr von Hartmansderff instämde i hvad Er von Troil yttrat, at en serskild lagstifnirg för fåvgvården vore nödvändig. Då frågan, jemte det den irnefartade ett lagförslag, tillika hade sammanhang med fattigvården, ansåg talaren Friberre Cederströms motion böra remiiteras både till Lagoch Ekonomi-utskottet. — Hr Stråle, V. W., vpplyste, att ett förslag till Tegleminie för fångvården för närvarande vore remitteradt till utlåtande af Högsta Dorastolen, och att ham hade anledning tro, att detta utlande i dessa dagar blefve afgifvet. Tslaren anförde sisom en kuriös anomali, att en käring blifvit dömd efter krigsartiklarne, i följd deraf, att Smedjevårdsbäktet här i Stockholm, der förbrytelsen