Aftonbladet – 12 februari 1840, sida 2

ev SV PD ht ae Aa 5 nn nn så obehagligt öfverraskande spåren i panna och kind, aden första skrynklan. Det år då således afgjordt, stunden är slagen; hennes roll kan icke mera bli densamma som förr, hon kan till sig sjelf sjunga som Figaro: Säg farväl, lilla fjäril, åt nöjen, och kurtiser och lekar och löjen! Detta går fru Gentilly ganska djupt till hjertat, och hon har i en vemodsfull stund låtit hals öfver hufvud inpacka sina saker, beställt extrapost, och midt i alla: de parisiska vinrternöjena rest från hufvudstaden ut till en aflägsen landtegendom, för att åtminstone bespara sig förödmjukelsen af en dotters offentliga triumf öfver sin mor. Hon lefver här ett besynnerligt lif, rent af oförklarligt vid sidan af det hon bittils fört, ser ingen främmande menniska, håller sig tll och med mestadels innestängd på sina rum allen med sig sjelf. Tyenne personer från Paris söka dock samtidigt upp henne här på hennes gods; den ena är en öfverste, som redan innan hon blef gift egt hennes ömhet, och än efter sexton års förlopp suckar lika idylliskt efter hennes hand, den andra är en ung herr Saint-Felix, dotterns icke mindre romaneska tillbedjare, ja snart sagdt fästman, ty fru Gentilly bar verkligen vid något tillfälle för en tid sedan låtit honom förstå, alt intet egentligt låge emot partiet. Intet under, att de båda herrarna äro enträgna och följa rymmerskan i hamn och häl! Men tyvärr bafva de härmed intet stort vunnit, ty fru Gentilly gör sig ju nästan osynlig, och regeln sitter för hennes dörr guds långa dag. Hvad är det den vackra enkan egentligen har för sig i den der fasliga ensligheten? Har hon slagit sig på gudlighet? Ligger hon på knä framför krucifixet och läser latinska böner? Eller sysselsätter hon sig måhända med en series af kymiska experimenter för distillerande af ett osvikligt skönhetsoch ungdomsvatten, till bot för de sexton åren, som äro henne för mycket? Nej! hon . . . detta är oss emellan och jag ville för all del icke ha det längre! ... hon speglar sig! Hon bar nemligen efteråt icke kunnat rätt öfvertyga sig, att det der, som hon tagit för skrynkla, icke måhända är en synvilla, och att när hon gjort med omsorg sin toilett ocH något litet studerat sina miner, hon ännu ganska väl kan passera för en ungdom och göra hvilken femtonårig skönhet, vore det än hennes dotter, företrädet stridigt. Om hon stänger sig inne, är det således derföre att få vara ostörd med sin arådgifvare, och att gemensamt öfverlägga om hvad bäst må företagas i dessa delikata affärer, vid hvad parti man slutligen må stanna. Vid detta lag är nu så godt som afgjordt mellan fru Gentilly och hennes rådgifvare, att hon åtminstone ännu en fyra, fem år kan utan minsta anmärkning vara med i dansen och de lustiga gillena, och att dottern härunder ... får vänta. I afseende på detta sednare blifver åter bäraf en nödvändig följd, att herr SaintFelix äfvenledes får vänta, eller ännu bättre, att mamsell sitter qvar i barnkammaren och någon fästman alls icke låtsas om. Ty hvem finner icke det, att i samma stund man får heta svärmor, kanske mormor, är det rent förbi med illusiorerna! Memma, usvärmorp,, amormor! Gud förskone oss, det är ju en fasal En mormor med törnrosor i håret och tyllklädning med korta ärmar! En mormor, som om qvällarna har serenader utanför sina fönster, en mormor, för hvars skull markiserna I skjuta ibjel hvarannan i Boulognerskogen, låter I sådant tänka sig? Också vill fru Gentilly icke höra nämnas detta ord, och det är redan mellan henne och hennes rådgifvare i hemlig konIselj beramadt och bestämdt, att herr SaintI Felix skall på ett eller annat sätt förafskedas utan alla omständigheter. Det gör mig sannerligen ondt om den urga I mannen, cch om jag visste mitt armasie råd I... Dock, det behöfves icke, finner jag, ty I den värde öfversten lärer både för sig och sin unga vän bringa sakerna tillrätta så fullkomligt, som ran någonsin i en komedi kan örska sig. Det vill sig nemligen så, att öfversten, gömd bakom den stora toilettspegeln, jvst får händeisevis öfvervara en af dessa fru Gentillys ori ginella konseljer, och på sådant sätt blir herre (af hemligheten. Ett klippskt bufvud och ett verkligt roarskalksämne i fråga om att hegagns ögonblickets fördelar och på stället kasta upp en operationsplan, hsstar öfversten att på er bit papper i den rådgifvande spegelns namr !nedskrifva till fru Gentilly några ord af sjelfv: Iden oförställda och skarpa sanningen, jemte vänliga råd att genast slå de der galenskapernp: der hågen, sy sig en neglig och bli stadig och j j allvarsam, samt genest låta dottern taga sir herr Saint-Felix till äkta man, o. s. v. hvilke biljett han skickligt fäster in i spegelramen så att vid nästa besök, frun gör hos sin rådI gifvare, den ovilkorligt skall falla henne i ögo. Iner. Det förutsedda inträffar ordentligt. Fr