Aftonbladet – 12 februari 1840, sida 2

TEATERN. Rådgifvaren. Komedi i 4 akt från franskan. Hvad tror du, hon tärker inom sin blomkalks fickänsliga bjerta, denna sköna, i mognaden af sin fägring prunkande ros, då bon en vacker morgon finner bredvid sig på samma stjelk den nya knoppen, som ännu i går var bara barnet, redan halfutsprucken i den gryende dagen sola sina unga behag? Är det icke en hemlig afund, som plågande gnager hennes lättretliga nerver, som fyller med oro hennes etheriska själ, en melankolisk reflexion, att hon redan lefvat, att hon redan spelst sin roll, varit fjäsad och beundrad och älskad, ack, för att inom få ögonblick till vara glömd och förbisedd för en annan, som nu i sin tur skall bli fjäsad och beundrad och tillbedd! O, de älskliga rosornas hårda öde! Sannfärdeligen, man måste beklaga dem .... Hyad tror du, hon tänker inom sitt hjerta denna sköna dim, som visserligen icträdd på tre:iotalet, men helt nyss, — för öfrigt en intressant ålder för ett fruntimmer! — cceh ännu som bäst uppburen cch firad i den stora verldens kretsar, eftersökt i balsälongen, smickrad vid toileiten, förgudad vid en tete å tdte, en vacker dag råkar göra den fetsla upptäckten, ett hennes femtonåriga dotter ser rätt bra ut, för sig med utmärkt bebag i valsen, har något intagande i sia konversation, hvilket allt börjar ådraga benne en mängd förträffligt ungt folks blickar och. artigheter, svara mig, hvad tror du hon i densa stund tänker inom sig, heldst om hon på samma gång gör en annan upptäckt, den att hon med inga behbagsjukt fantastiska lockar å Penfant kan lärgre för sig sjelf fördölja på sin panna de första spåren till någonting liknande skrynklor. År det icke en hemlig jalousi,