Imedlertid äger den ifrågavarande nedsättningen, sedd huru som heldst, sin märkvärdighet, oeh denna till och med så stor, att det kan löna modan, att tala derom äfven i bunden still Svenska Minerva har på de sednare dagarne i detta hänseende infört en ganska intressant method att agöra en visa om hvarje märkvärdigare händelss för dagen, och vi hafva derföre tänkt, att den ifrågavarande propositionen och askattenedsättningen, kunde gifva anledning att följa ett så vackert efterdöme, hvarmed vi skole fortfara, så länge Minerva föregår oss med godt exempel. Vår lilla kantilen för tillfället lyder som följer: DE NEDSATTA SKATTERNA eller FÖRSTÅN EDER REGERING. Till Riksdag kom en Riksdagsman, Med riksdags-skjuts kan tänka. Han kläder sig så grann han kan, Ack! hvem vill icke blänka? Ti!l Rikssaln han sig så beger, Inbjuden på orering. Hör!! Skatterna nu sättas ner. aFörstån då Er Regeriag!a Så glad han skrifver hem till reor, Och hon vet nog berätta, Hved fröjden blef i landet stor Och många sinnen lätta! cAck nådig är den Kungen visst!p Så hörs vid bvar traktering. Och Prostens text var först och sist: aFörstån då Er Regering ! Nu Kronefogden gick så flat; Och Länsman syntes snopen, Och Fjerdingsmarnen despsrat; Allt gladare blef hopen. Blott Siri-mor från fattigstun, Vid kaffets kringservering. Betänkligt sagt till Prostefrun: aFörstån då Er Regering! Så hände sig vår Riksdsgsman Hann hem till nästa stämman. Då kom Herr Kronbefallningsman. Nu plånbok upp och klämman! — Hvad f--n! skall jag betala mer? — Ja! så blef den reglering, Hos Fogden askatterna sätts nerp. Förstån då Er Regering!,