Aftonbladet – 8 februari 1840, sida 2

aGCiS OM SCCKSNSAMVvIiS Vi BepISdLiuk. STOCKHOLM den 8 Februari. — För dem, sem velat afvakta den inne-! varande Riksdagens början, i ändamål att förnimma, i hvad min några koneessioner från Regeringens sida vore att hoppas, måste denna Regerings proposition om Statsverkets tillstånd och behof utgöra ett talande och vigtigt dokument. Det är hufvudsakligen trenne omständigheter, hvaraf man måste döma, huruvida en förändring i regeringssystemet inträff.t; den första ligger i valet af Kouungens ansvarige Rådgilfvare och deras egenskaper; den andra den större eller mindre beredvillighet, hvarmed Regeringen visar sig vilja medverka till de poulära reformer i lagar och inrättningar, som kupna begäras från representationens sida, och den tredje den ande, som uppenbarar sig i fråga om hushällningen med statsmedlen. I det första hänseendet utgör Grefve Rosenblads afgång, om än, såsom Minerva i dag tydligen gifver tillkänna, endast bärledd från sakernas eget tvång (la force des choses) visserligen ett tillfredsstållande tecken, såvida man deraf skulie kunna sluta, att Hans Excellens äfven kommer att efterföljas af sina samtliga kolleger; ty i annat fall, eller om t. ex. blott Hans ExelJens .Grefve Brahe ech Hr Justitiekansleren Nerman, en man med lika mycken ihärdighet men mera kall beräkning, än Grefve Rosenblad, och fullkemligt lika absolutistiskt sinnad, samt lika obenägen för all direkt moralisk inverkan på folkets sida, på styrelsens gång, men tillika ännu i sin kraftfullaste mannaålder, skulle komma att qvarstanna och bibehålla samma inflytande som hittills, betydde Justitie-Stats-ministerns bortgång tre månader förr eller sednare i sanning föga eller intet. Häri skall framtiden gifva utslaget. — I det andra hbänseendet, eller rörande reformer i lagar och inrättningar, mäste man likaledes afvakta tiden innan man dömer; men i det tredje, eller i afseende på hushållningen, lemnar naturligtvis regeringens proposition till Ständerna rörande anslagen ett posittft bevis på den förras tanke och handlingssätt, samt förvaltningsförmiga. Hvad är då summan af den nu afgifna propositionen, sedan Rikets Ständer och allmänheten förut reed så lifligt intresse emottegit underrättelsea om en nedsättning i skatterna? Icke på en enda hufvudtitel hafva utgifterna blifvit minskade. I det stället äro tillökningar begärda nästan på dem alla till eti sammanröknadt belopp af mer ön en half million i årliga bidrag, samt dessutom serskildt öfver fyra millioner under den vanliga, i sednare tider ullskapade benämningen al extra statsreglering, så att, om man fördelar de förbanden varande öfverskotten på nästa fem år jemte de årliga bidragen, blir en ärlig tillökning af öfver två millioner Bgs istaters utgifter. När man lägger detta tillsammansmed den omständigheten, att äfven anslag, som af förra Ständer 2 gångers. blifvit vägrade, änud en gång begäras ånyo, och att således möjligheten till en nedsättning i den direkta beskattningen icko på något sätt härrör ifrån inbesparade eller förminskade utgifter från verk. ställande maktens sida, utan endast derifråny at inkomsten af den indirekta beskattningen, i följ af de förändrade grunder för tullafgilterna, som BR. Ständer redan år 48923 började yrka, stigi till ett vida högre belopp än man beräknat, så ha man skäl att sluta, det styrelsen måtte var; viss på att i hög gred äga representationen förtroende, äfven utan behof att lofva någr koncessioner på andra håll. Det är detta, son paturligtvis kommer att under Riksdagens lop visa sig.