Aftonbladet – 3 februari 1840, sida 1

nad af kunskap om landets språk, icke sjelf kan taga någon omständlig kännedom om sakerna eller omedelbart sätta sig i beröring med folket. ; Ingen representation har någonsin så, som 1340 års Ständer, haft hela Svenska folket bakom sig. Det ser på sina ombud med skarpa blickar och klappande bhjertan. Inga ständer i Sverige skola hatva varit så möktiga, som 1840 års, om de handla i full öfverensstämmelse med folkets rättmätiga önskningar: inga ständer skola blifva .så olyckliga, så djupt förkastade, som 1840 års, om de dåra folkets hopp. Sent, om någonsin, skall 1812 års förfärliga misstag glömmas; men riket anser sig med säkrare hopp kunna vänta nationella handlingara!f 1840 års män, emedan de alla utgålt ur natlionen. Inga ombud kunna hemkomma med större jubel, om de göra hvad de böra; inga samla en högre och rättvisare harm öfver sina hufvuden, om de försumma sitt kall eller låta hufvudsaken spelas sig ur händerna. Hvad är då denna riksdags kall? Mer än någonsin att vara ENIG. Fäderneslandets fiender se nu sin enda räddning uti att söka tillvägabringa en splittring. Skola de lyckas? Hvaruti skall då riksdagen vara enig? Först att söka befria Konungen, och med honom fäderneslandet, ifrån de mellanlänkar, som stundom stängt vägen mellan Konungen och folket. För det andra att lägga grund till en förnuflig representationsförändring. Mycket annat kan vara vigtigt; men allt är nu mindre än det stora mål, som dessa begge ämnen tillsammans utgöra.