Aftonbladet – 28 januari 1840, sida 2

ETT DOKUMENT TILL BEDOMANDE AF VÄLMÅGAN I LANDET. Vi meddela här nedan en till Kongl. Maj:ts Krigsexpedition ingifven ansökning af Rothållarne i Vestra Helsingland, att få roteringsbördan derstädes nedsatt. Innehållet af denna skrift och den teckning, som deri lemnas på tillståndet i en af våra provinser och af folkets belägenhet — icke en tillfällig och öfvergående — utan ett beiryck, som mer och mer närmar sig en fullkomlig utarmning, förtjenar att läsas och behjertas. Då man sammanlägger denna tafla, som på ett beklagansvärdt sätt bekräftas af alla statistiska underrättelser, och af flera förut i samma ämne väckta frågor vid riksdsgarna, det förhållandet, att i ett annat Län: Stora Kopparbergs, förekommit år 1838 öfver 9000 och år 1837 omkring 410,000 lagsökningar, eiler en på hvart tredje hushåll, att, enligt auktoriteters intygande, folket i en annan provins icke förmår bygga en bro öfver Nissaån till en residensstad, utan att i: anseende till vitsordadt och trängande behof, nödgas anropa allmänna välgörenheten till biträde; när detta förhållande framträder snart sagdt på de flesta ställen, der fråga blir om att undersöka det verkliga tillståndet hos den stora mängden, icke af hemlösa arbetare, utan af åen bosatta allmogen; så har man ett tämligen talande motstycke till de lysande skildringar, som från en annan sida så ofta lemnas af allmogens välstånd; ech det är i denna jordbrukarens belägenhet, efter ett 27:årigt fredslugn, som en af de hufvudsakliga källorna torde få sökas till den vexande fattigmassan och till brottens ökade antal, hvilka alltid stå i mer eller mindre sammanhang med nöd och behof. Den ifrågavarande skriften lyder som följer. Stermöktigste Allernådigste Konung! Åsynen af den mängd olyckliga och husvilla familjer som, sedan deras hemvist, för skatter och skulder, blifvit! utmätte och försålde, kringvandra våra bygder för att anropa sina medmenniskors barmhertighet, tvingar oss att ipför Konungathronen nedlägga våra bekymmer öfver den tillväxande fattigdomen och vara böner om lindring i de skattebördor, hvaraf ortens invånare snart synas nedtryckas. Under djup erkänsla, att Eders Kongl. Moaj:t icke direkte ökat dessa bördor, äro vi likväl fullt öfvertygade, att jordbruket bärstädes, tid efter anzan blifvit belagdt med skatter långt öfver all billighet och rättvisa, långt öfver hvad jorden i dessa nordliga, af frost och vattuflöden besvärade nejder, kan uthärda. Hvad som tydligast vitserdar detta förhållande är, att inga ståndspersoner härstädes kunna föda. i jordbruket. Man fråge hvilken emb Vö hälst, som här på orten innebar ära : bemman eller boställe, : oaktadt des: en. ege! 4 natur, under eget bruk och nytfjän ER 2 Art