Aftonbladet – 28 januari 1840, sida 2

Symfoni, — en ganska originell komposition. Gerna skulle man hört äfven Adagion och Finalen, om tiden och den för en kunsert vanligen erforderliga vomvexlingen af flere solo-paruier sådant medgifvit. I allmänhet torde man kunna påstå, att ifrågavarande Symfoni icke blott är den bäst skrifua, som flutit ur Svensk penna, men jemväl innehar ett högt rum bland sednare tiders Symfoni-.vompositioner. På Scherzon följde en skön Duett, ur la Straniera af Beilini, hvilken onekligen var en af Soireens glanspunkter. Hr Belletti utförde deri sitt parti uti eu, såsom Franska konstspråket banämner det, amanicre large franche, och understöddes ganska lyckligt al Hr Giänther, som var synnerligen vid röst och sjöng med verklig verve — En af publikens — älsklingar sedan flere år tillbaka, fir Gehrmann, utförde derefter på viologcellen den bekanta fantasien öfver Svenska Folkvisor, al Bernbard Romberg. fr Gehrmanns spel är sig alitid likt i virtuositet och följes alltid af åhörarnes bifall och beundran. Det är af en annan art än Hr Kellermans, så att ingendera går den andra i vägen. Qvintetten ur Mozarts Cos: fan tulti, sjungen af Mamsellerne Lind ocn Fundin, samt firr Gäönther, Fr. Kinmanson och Belletv, slutade konserten och lemnade äfven, om vi så få säga, en eftersmak, som det endast är en klassisk komposition förbehållet att gifva och hvarvid den enda anmärkning plägar vara, såsom äfven här var fallet, att den var för kort. Ehuru Hr Beiletti här uppträdde med verklig framgång i fyra nummer, och i alla med mycken framgång, hafve vi likväl hört, att han skall utföra ännu större saker, såsom bas-partet i duetten aParlar spiegar, ur Rossinis Moses, eller i den namnkunniga, af Temburini och la Blache först sjungna stora Duetten ur Puritanerna, hvilka partier han lärer låtit höra i sällskap. Den förra af dessa numror lärer ock först varit i fråga att gifvas vid konserten, men då Hr Hofsångaren Bergs hel:a icke tillät honom att öfvertaga Osirides stämma, fanns ingen tenor att tillgå för detta ovanligt höga och svåra parti. — Ej mindre svårighet förefanns i afseende på andra stämman till nummern ur Puritanerna. Om Hr Belletti kommer att ännu en gång låta höra sig, hvilket säkert för den musikaliska pubiiken vore ett verkligt nöje, så skulle imedlertid säkert mången gerna önska, om han ville föredraga någon af dessa numror eller någon annan större kunsert-aria, t. ex. den af Collin fordom med så mycken framgång sjuovgna Deh per qguesto tistante solo ur Mozarts Titus, hvilken, med obligat-klarinett af Addner, troligen blefve en af de vackraste konsert-numror och tillika lemnade Sängaren tillfälle att ådagalägga styrkan och omfånget af sin röst. Skulte, enligt hvad ryktet förmäler, vår theater komma att tillegna sig Hr Bellettis talang, hvaraf sångscenen onekligen är i stort behof, så yppa sig mnaturligtvis flera anledningar att få uppskatta denna sångares resurser i större partier. ae tek —