Aftonbladet – 28 januari 1840, sida 2

klarbet och exaktityd. RR RE HERR BELLETTIS KONSERT. Det är nu öfver ett år sedan Hr Belletti först offentligen uppträdde såsom konsertsångare. Meningarne voro då mycket delade om egenskaperna af hans talang. Några musikälskare, som ägt tillialle att i enskilda kretsar närmare lära känna bans röst, metod och föredrag, tillskrefvo en indisposition för tillfället hans dåvarande mindre framgång, likasom ett mindre lyckligt arrangement af konserten i ölrigt vållade, att publiken ej syntes rätt tillfredsställd. Imedlertid hade Hr Belletti under tiden dels i hufvudstadens enskilda musikaliska kretsar, dels på Harmoniska sällskapets högtidsdag, der han uppträdde i Rossinis Moise, och skördade ett allmänt bifall, tillfälle att föra mången på andra tankar. Under ett besök i Köpenbamn sistlidne höst, hade han äfven mycken framgång, gaf tvenne konserter på Kongl. Theatern, och deita gjorde troligen, att publiken var nyfiken att förnya bekantskapen med denna Basso-Cantante, så att stora Börssalen ej jemnade utrymme för alla, som önskade vinna inträde. Vill man, med programmet, kalla den ifrå—-—-—OV RK EAA AA EA gavarande amusikunderbållningen, en stor konsert, så voro onekligen flere fordringar otiilfredsställda; men inskränker man sig att taga den för en musikalisk soir, så var den säkert bland de mest angenäma. Konserten öppnades med första allegron ur Lindblads åtskilliga gånger hos oss uppförda symfoni. Ahörarne ägde när tillfälle bekräfta det omdöme, som af en bekant utländsk berömd konstdomare blifvit ytiradt om denna symfoni, att den är förträffligt tänkt, uppfattad och utförd,. (Sjelfva symfonien med partition och stämmor för stor orchester är äfven tryckt i Leipzig, hos Breitkopf et Härtel.) Aliegrot, som nu speltes, utmärker sig genom en enkel och lättfattlig melodi; orchester-användningen är ytterst skicklig; de figurerade rörelserna omvexla med massorna i ett fullkomligt naturligt sammanhang, utan trassliga harmoniförvecklingar, och det hela antyder hållning och sjelfständighet. Efter denna nummer uppträdde Hr Bellettii med en bas-aria ur la Gazza ladra af Rossini. Hans föredrag var uppfattadt i den nyare Italienska sångstilen och fioriturerna utförda med smak och en i i hänseende till deras ofta djupa läge och till röstens volym märklig lätthet; det musikaliska uttrycket vitnade om en både säker och fin uppfattning af kompositionens egenheter. I sitt vibrato har han sardeles lyckligt tillegnat sig det Italienska maneret, som betydligt förhöjer kulören af föredraget, men måste fordra mycken öfning. På bas-arian följde en klarinettsolo af Hr Addner, hvilken det är ett dubbelt nöje att höra, både för hans intagande behandling af instrumentet och för det minne af sin lärare, den oförgätlige Crusell, som han genom vissa drag och uttryck f sitt spel vanligen återkallar. Efter denna instrumental-nummer utfördes ea duett, jemväl ur la gazza ladra af Fröken von Schoultz och Konsertgifvaren Någon indisposition hos den förstnämnde tycktes märkbar redan vid de första takterna, och den osäkerhet, sera deraf var en följd, kunde ej undgå att öfva inflytande på gingen af den. na pummer. Genom förenämnde omständighe: fick Fröken von Schoultzs annars så sköna, fyl. liga och artistiskt utbildade röst ej göra sit fullt gällande i ett parti, som eljest tvifvelsu Itan för densamma blifvit effektrikt; men mar I måste i alla fall hålla henne räkning för de sjelfuppoffring, med hvitken hon bidrog till ut förandet af en nummer, som för ögonblicke af ingen annan kunde ersättas. Andra afdelningen börjades med en af fleri låbörare önskad omtagning af första symfoni naummere, hvarpå följde en Scherzo ur samm