Aftonbladet – 23 januari 1840, sida 3

OM ETT RÄTT FAMILJELIF. Några anmärlningar i anledning af den nyligen utkomna boken: DET GÅR AN. Ganska få förhållanden i samhället äro af så stor vigt, som Familjelifvet: i anseende till få imnen kan man med mera skäl, än om detta, säga, alt de måste vara rätta, såvida icke dei helas bestånd skall skakas och djupt lida. Ty alla medlemmar af semhållet äro en gång barn; jen husliga atmosfer — d v. f. den ande, som lefver emellan förä!drarne — utgör barnens lifsluft. Om den är förskämd, så gangreneras afkommans lyrne ifrån början, och uppfostran måste göra sig en otrolig möda, ja, skall kanske, sll denna möda caktadt, ej lyckas att förbåttrs, hbjelpa och omdana bvad bristen på ett godt förhållsnda i fersiljen primitivt förstört. — Sara Videb2cks tackar, i boken Det går an, synas rörarde alla dessa ämnen kunna reduceras till följande bufvudb:grepp:) Om famwiljefrågans vigt icke kan bestridar, så lärer det lika litet kunna nekas, att ett familjelif icke blir rätt och sådant, som det bör, blott derigenom, att det så tituleras. Intet ) Man kan lyckligtvis numera h-ppas, att allmännare oeh djupare diskussioner öfver denna cch bitböraeds stora frågor kunna komma å bane, sedan Det går am, jemta deruti innehållna framställningar, blifvit ett afbandlingsämna för nästan alla tidningar och i hela publiken. Det är naturligt ock ursäktligt, att ganska mycket missförstånd rörsnde hvad sem går an eller icke ännu måste herrska; och mången tror sig vara färdig med sitt omdöme, då hin ännu knappt hunnit till ämnets förgård. Men dessa missförstånd, jemte förblandningar med utländsks ider i samma vär, skola snart försvians När man i alla riktvingar bunnit tala ut sig skall man först sjelf märka och erkänna frågan: rätta utgångspunkt. Ett litet anslag härtil sker i denna artikel.