Aftonbladet – 23 januari 1840, sida 3

minnen, som äro fästade vid de stora, gamla tornen och murarna. Tagen vill da förlora utsigten al den gamla byggnaden, ty det närvarandsa äger sin trefnad icke blott för ögonblieket, utan genom förhållandet och sammanbindningen med forntid och samtid, och såsom en link dem emellan; men hvem öfvergifver väl den beqväma, efter närvarande beho vet inredda byggnaden, för att inqvartera sig i den drypande tornceellen? Ingen, om ej ulläfventyrs fantasten eiler menniskohatarn, som bryter med samtiden och söker en materiell näring för sin mörka inbillning i spökbuller, murars ras och nattskrämmors skri. Det är ett förlåtligt ni hos en verklig fornforskare, när han säger: låt oss reparera deana, i ruiner fallande borg, för att se på den, såsom en representent a! forntiden; men det är ett narrspel när den, som tilläfventyrs aldrig burit hvarken hjelm eiler brynja, stiger upp i den med fall hotande borgsalen och ropar: alåten eder begrafvas under ruinerna, hellre än att (liksom edra fäder) bygga något nytt cch dugligt för er tid! jag vill stå utanför och se på, ty mitt yrke är, att kålla tal om det gamla, om krossade rustningar och förgångna sligten,. Nagot dylikt synes oss ligga i skaldens, Gud vet ef hvad anledning, författade uppmaning till ridaarbuset, och det föga grannlaga företaget att uppkalla Oxensjirnes skugga, sedan de följande diplomatiernas och styrelsesystemernas kärlek för ruiner, bortskurit tie fjerdedelar af det land, som ägde trygghet under den store statsmannens vingar. RR — Riksdagsalmanach för året 1840 Jan. månad. Det bar fallitsnågon spekutauf rolighetsminister in, att begagna den vanliga formen och tecknen i almanachan för att deraf få slå omkring sig med eit ceh annat om riksdagarna. Såtonda faner man i detta hlla bäfte, som är blott för Januari, mea hvaraf fortsättning lofvas, i stället för de vanliga namnen finnas iosatte Stats-Råden, Justitizr-Ombudsmannen Nermans, Skogman, tidningarna m. m. hvart och ett med bifogade tecken som hafva sin fösklaring framför. Större delen häraf är väl icke appliceradt med mycken urskillning, och det hade kunnat göras vida bättre; men idcten är i sig sjelf komisk. Deremot finnas efierat rågra huskållsrön likasom i den vanliga almavachaa, hvilka äro både gediget qvicka och oiörargliga och hvaraf här meddelas ett utdrag: Suveränt medel mot sabelhugg. oo Tag en Justitieombudsman, ju färskare dasto bättrel Lägg honom åtta dagor eller något mera under den fria pressen, teg sedan upp bonom och lägg honom genast, så varm, som kan tåles, på det sårade ställst, och skadan är läkt inom några dagar. Sältet att göra Hindbeckar. Tag tre fulla göpnar Rosenblader, väl torkade! Gjut derpå något öfrer fyra fingerborgar Rosen3 bröstdroppar och hopknåda detia i en lerpotta eller kruka till en lagom tjock deg! Formera deref figurer efter behag och uspbäng dem någre dsgar i aställningar och förhå!llander, att hårdna, så har du de förträffiigaste Hiodbeckar i vertdenr. Elt arvligt säll, att icke ell Statsråd må kunna i ulkastas ur Konseljen. I Så vad med din motpart, att han icke kan, I hvarken genom användande af 107:2n eller 106:2n, j vara i stånd att utkasta est enda Statsråd ur Konjseljen, och du skall vara viss om segern. Sättet lär följante: Du tager ett Statsråd, hvilket som , belst, sticker med en fin kzappnål hål i båda änderna och utblåser allt innanmäte, alldeles som med gulan på ett egg. Du öppnar derpå fenstret, räcker det nämnda Statsrådet till din motpart och beder honom göra ett försök. I detsamma han I vänder sig om, för att kasta, öppnar du hemligen rådens dörr, hvaraf ett sådant luftdreg uppkommer, att figuren, vid kastningen, i stället att fara ut genom fenstret, tager fart öfver den kastandes bufvud tillbaka in i konssljrummet, hvarvid du genast bör vara färdig att tillsluta dörren, så att icke konsten upptäckes. Detta konstgrepp kan I försökas med hvilket Statsråd sem helst, och du j erhåller för visso samma resultat. SREKSESPTATISTATTTT RITTER