till någon omstörtning i statsskicket, samt att Minerva alltså ännu har att bevisa, hvarför en laglig bandling, icke af ett parti utan af hela folket, just i Sverige skulle äga en sådan verkan? Då Minerva releverat vissa uttryck i det omnämnda programmet om den opinion som angående den närvarande styrelsepersonalen och dess system råder i landet, och dervid stuckit på åklagaremakten, för det den ej blandat sigi saken, så fråga vi blott Minerva hvad bon sjelf tänker om den saken. Säkert skulle hennes publik med nöje se, om det täcktes henne oförbehållsamt yppa, huruvida hon sjelf anser den närvarande styrelsen verkligen äga folkets förtroende och dess principer nationens aaktnDing. När detta skett kan det blifva tid att undersöka, huruvida Mr Beraud och hans bordslåda kunna konstitueras till hampspöke mot Svea Rikes Ständer.