Aftonbladet – 9 januari 1840, sida 2

unde vuja KUNUNgYR OCC UlfuUla al TStUKTeLLOD. Nu är väl detta blott ett papper, en åsigt hos m:r Beraud, samt en uppmaning af en exalterad till, icke just proletuärerna, utan de arbetande och producerande klasserne, bland hvilka man hoppas finna lika exalterade. Läsaren behagade likväl föreställa sig att M:r BeI raud är en och densamme med dem, till hvilka uppmaningen blifvit ställd, samt att dessa, eller de acarbetande och producerande klasserne,, allesamman äro, hvad man i vårt land gerna vill göra dem till, proletärer eller försvarslöse; detta allt är nemligen alldeles nödvändigt för att få busen eller chalmgubben, ajusterad. Nå väl? Nå väll Då går det så, att när m:r B. eller någon annan af Frankrikes republikaner, skrifver ett papper med uppmaningar till de carbetande och producerande klassernay och lägger det i sin bordslåda, så gå proletärerna åstad, och göra ända på både Konungen och aristokratein. Och medelklassen? Sitter och ser på. Men så när bade vi glömt berätta, att det finnes en klass medelklass, som kallas cspekulanter,, för det de wäga något — hvilket som man ser är en vågad benämning — och med denna klass göra proletärerna också ända. Och sedan? Och sedan sp2kuleras icke mer. Nu komma vi alltså till sens moral. För att få ut denna täcktes läsaren först flytta ingredienserna, m:r Beraud, proletärerne, medelklassen, papperet och bordslådan, korteligen hela kodiljan, hit öfver till Sverige, hvilket torde kunna verkställas i tankarne, intill dess vi få öppet vaten och ångfarten kommer i gång. Derpå skall saken straxt komma i gång, ty vi bafva här redan någonting, som kallas preludier,, oeh hvad detta är skall straxt beskrifvas. Det är alt representationen blifvit uppmanad, att begagna den rätt som grundlagarne tillägga den, för att till Konungen frambära sin oeh landets tanka, rörande det sätt, på hvilket rådgifvarne uppfylit sin pligt att iakttaga rikets sannskyldiga nytta. Detta köllas preludier, och sådana prelusier förekomma isynnerhet i den der skriften, som cirkulerat i afskrifter inom alla klasser af Stockholms borgerskap, hvaraf största delen blifvit inryckt i åtskilliga blad, och nigot, om vi rält mionas, äfven i Aftonbladet. I denna skrift upprepas nemligen, hbvsd som tillförne blifvit sagdt i många andra, eller att det vore högst nöligt om Ständerna, medelst användning af 407 Reg. F. kunde åstadkomma ombyte af rådgifvarepersonal och dymsedelst återknyta de slitna banden emellan regering och folk, samt med detsamma göra slut på hofadelrs välde till mebn för den ofrälse redbarhe-ten och förtjensten m, m. Nu måste väl något hvar inse, att om representanterne för vår medelklass, som kan anses innefatta de tre ofrälse stånden och ett stycke af det fjerde, verkligen skulle, såsom det blifvit preludieradt, finnå grundlagens föreskrift böra tillämpas, så kommer genast M:r Beraud med: proletärerna och bordslådan och förgör Konungen och aristokratien och på köpet hela den del af medelklassen, som tilläfventyrs hedrar sig med namnet aspekulanter., Detta är rätt obeskedligt af M:r Beraud, men det kan icke bhjelpas, icke en gång om ständerna alldeles icke skulle tillämpa 407:an. Blotta preludierna lära nemligen redan vara nog. Ty Minerva säger uttryckligen om nyssnämnde cirkulerande skrift på sätt som följer Denna period, som uppenbart utsäger, att afolket äger en styrelse som det föraktar, hvilken nästan vid hvarje tillgörande misstänkes för egennylla, mannamäån och ensidiga afsigter, har, sedan den allmängjerdes i tidningarne, icke veterligen fört till något steg ifrån den allmänna åklagaremaktens sida, och icke he!ler har man hört, att den väckt någon allmän ovilja, under det den cirkulerade i afskrifter cinom alla klasser af Stookkolres Boregerskep. Det är ett godt tecken till . att amoyenhetlen (för republiken) är i annalkande, och att preludierna torde innan kort vara undan: gjorda.n ! Terningen är således redan kastad, och republiken efter hvad minerva spår, närmare än . Aftonbladet i en för nigon tid sedan intagen artikel förmodade. C Detta kan, som sagt är icke bjelpas, och vilt inna det derföre öfverflödigt stt här erinra)n varken derom, att medelklassens välde, i fall d let verkligen; såsom grundlagsrne åsyftar, skule infiona sig, efter all mensklig beräkning ärfi let varaktigaste, emedan den väldiga klassen! k åde i moraliskt och fysiskt hänseende är den ir tarkaste; ej heller derom att de arbetandes: ch producerande klasserne äro genom sina in-!v ressen på det närmaste införlifvade med hela ti nedelklassen, och således icke utan crättvisa h upna kallis proletärer; ej heller derom att li et måste ligga i bvarje regerande makts in-t resse, att öppna de politiska rättigheternas hel b edom för hvarje klass, som visar att den vär-!g erar dem, synpnerligast då den tillika är ar si etande och producerande, hvilket nu för tiden k: örutsätter intelligens och deltagande för fosterlaner ets bestånd; vi vilja blott anmärka, att det ännu kq ocar utam earfaranhetan att lagarnac Ahoar lan