Aftonbladet – 8 januari 1840, sida 2

Revisorer icke lemnat vidare uppmärksamhet åt denna fråga, som med granskningen har ett så nära sammanbang. Men det är att hoppas, att inga hinder numera kunna möta för en noggrann inventering af detta statens inkomstverk, om Rikets Stander på nationens vägnar yrka densamma. I afseende på statsinkomsterna förekommer äfven ett annat förhållaude, som här bör omnämnas. Med anledning af 60 Reg. Formens lydelse, beslutade Rikets Ständer år 1509, att ifrån rubriken: aStatsverkets ordinarie inkomIstern, afskilja de i nämnde S upptagnoe statsme-! idel: Tulloch Accis-afgifter, Postmedel, Chartee Sigillate-afgiften och Husbehofsbränneri-med. len: under namn af kExtraordinarie inkomster (och Bevillningar,. — Detta var rigtigt; men Stwänderna lemnade qvar, under den förstnämn ) de benämningen, äfven de delar af gamla Ordinarie räntan, nemligen Hemmantalsräntau, som ; egentligen utgöres af gamla bevillningar, till-. komne genom tillfälliga åtaganden, under Gustaf II Adolfs krig, ehuru sedermera fortfarande upphurne, somlige till följd af Riksdagsbeslut (t. ex. år 1652) men flera genom missbruk. Dessa på jordbruket uteslutande lagde bevillningar äro de, som vid fråga om en jemnare fördelning af skattebördorna företrädesvis borde upphäfvas;! men dels hafva Rikets Ständer icke fästat uppmärksamhet derpå, dels har på sätt vi sedan skola visa, en opinionsstrid uppstått om Stän-! dernas rätt att förändra ordinarie beskattningarna, som afskräckt ifrån alla bemödanden att förmå Ständerna till beslut, hvilka, ehuru lika lagliga, som nyttiga, likväl alltid skulle föranleda till nya tvister med Regeringen, så länge den ej kan förmås, att i allt erkänna Ständernas allena beskattningsrätt. De statsivukomster, hvilka äfven, dels genom en inskränkning i statsutgifterna, dels genom ett ändamålsenligare beskattningssätt, göras obehöfliga, äro mantalspenningarna och Lagmanssamt Häradshöfdingeräntan. Redan vid de föregående Riksdagarne yrkades deras uppbäfvande, och wid 1834 års Riksdag räknade förslaget derom bifallande röster i alla stånd, ehuru endast Boudeståndet enhälligt antog detsamma. Dessa skatter, den förra utgående till största delen af arbetsklassen och de tjenande, den sednare af hvarje matlag å landet, äro af den natur, att de hårdt a: abba husbönder och familjefäder ibland de mindre bemedlade; man kan med fog säga, att de fått ett samband med grundskatten, som göra dem till den obilligaste och principlösaste delen a landets utskylder. De mindre jordbrukare, som beböfva sina söner hemma tll eget biträde, Handtverkare, som använda egna och andras barn såsom lärgossar o. s. v., få erlägga dessa afgifter till lika belopp med de största possessionater och fabrikörer, m. fl., och slutligen är det, i ett folkfattigt land, alltid händelsen, att alla dylika personella utskylder icke komma att! direkt drabba dea, som egentligen skulle betala, uten endast öka utgiften för dem, som förlägga arbetet eller bruka jorden. Genom dessa inkomsttitlars afskaffande vunnes älven en ej obetydlig förenkling i uppbördsbestyret och redovisningen. I synnerhet skulle den ofvan antydda förändringen i Hemmantals-; räntan vara ett icke ovigtigt steg till detta länge önskade mål. För att förena ett sådant beslut med en billig fördel för städerna, borde sterbhusafgiften äfven försvinna, på sätt äfven inom Riksstånden vid begge sista riksdagarne blifvit föreslaget. Vid dessa frågors afgörande inom Rikets Ständer, kan man förutse, att motstånd å Regeringens sida skall göras; men detta motstånd är till sin natur så ubefogadt och obetänkt, att Rikets Ständer lätt böra kunna förmå henne att! derifrån afstå. Vi vilje här upptaga denna fråga, emedan det är nödvändigt, att begreppen derom så snart som möjligt bestämma sig. H Regeringen har nemligen sökt införa den princip för utöfningen af nationens beskattningsrätt genom Rikets Ständer, att den del af skatterna, som inräknas ibland ordinarie statsinkomsternan, icke skulle kunna utan Konungens sanktion förändras eller upphäfvas, och aldrig, utan alt. en direkt ersättning åt Statsverket för densamma ; anslås. Anledningen till detta försök att införa det Koogl. Prerogativet, i frågor, som röra nationens, genom 57 Reg. Formen bevarade nurgamla rätt att sig beskattan, föregifves vara lydelsen af Sf 59 och 60 i Reg. Formen. 59. lyder: I v Efter Rikets och Statsverkets tillst ind och behof, låter Konungen till Utskottets (Stats-) öfver-) läggning framställa hvad Staten kan tarfva utöfver ) de ordinarie inkemster, och hvilka behof genom Be-! villningen böra fyllas l I 6 60 uppräknas, på sätt vi ofvanför nåmnt, de så kallade aBevillningarnar. Det behöfs väl ej mera än att känna Svenska språket, för att finna, att i nämnde Sf endast afhandlas BRegeringsmaktens pligt, att sjelf franställa för nationens ombud åtatenvs bebof, och a 1 oo i a ans. HA LA