Aftonbladet – 8 januari 1840, sida 2

AE EE nn ne es RE ee ee Vv två dagar inana han skulle hit afresa, sjuk i Götheborg. I EN ÅTERBLICK PÅ DET FÖRFLUTNA, MED AFSEENDE PÅ DET TILLKOMMANDE. Artikeln V. I d) STATS-INKOMSTERNA OCH SKATTEVASENDET. Då Rikets Ständer år 1809 sammankommo, hade alltsedan år 1772 ingen Statsreglering varit uppgjord af dem, eller deras deputerade (d. ! ä. utskott). Det synes, som äfven då åtskilli-! ga saker inom Statskontoret hållits temligen hemvliga för Statsutskottet, emedan detta utskott ! t. ex. yttrade sig böra med den försigtighet gå till väga vid beräkningen af statsverkets inkomster, och emedan ordinarie räntan, afradsspannmålen och Kronotionden, till de delar som voro Kroran förbehållna, och således efter förvandling enligt markegång till Statskontoret inbetalades, dittills i Staten varit beräknade endast efter det gamla Kronovärdiet ä 36 sk. tunnan, ansåg utskottet sig blott kunna föreslå en förslagsberäkning af 1 Rdr 16 sk. per tunna Spm. 0. S. V. Ofvannämnda uråldriga inkomst-titlar voro likväl de hufvudsakligaste af Rikets samteliga ordinarie inkomster, och detta alstrade äfven under nästföljande åren dessa betydliga öfverskotter (så kallas hvad en inkomst-titel lemnar åt Staten utöfver hvad den i budgeten eller Riksstaten är påräknad att utgöra), hvilka egentligen äro en utöfver behofvet af folket uttagen beskattning: qvarstående följder af det gamla skatteväsendet, som grundades på naturalprestationer, personliga tjensteskyldigheter, ökedagsverken, m. m. hvilka nu efter orternas årligen varierande markegångar utgöras. Som likväl Statsräkenskaps-verket vännu år 1812 var mycket oformligt (ännu då bade icke den af Rikets Ständer år 1809 beslutade hufvudbok hunnit blifva uppgiord) samt granskningen af statens inkomster och utgifter, enligt d. v. Statsutskottets yttrande, icke lärer kunkat i Örebro ske med nog fullständighet, ) kunde följderna af detta fortfarande misstag icke då bemärkas. Imedlertid hade regeringen, enär större tillgångar utöfver Ständernas beräkning härigenom inflöto i Statskontoret, ansett sig kunna anvisa utgifter på desamma: och 1812 års Ständer, som väl funno att öfverskotten på tullpostoch charte sigillatemedel, utgörande 370,000 Rdr Bko, bhfvit använde till Statsverkets utgifter för år 1811, men det oaktadt låto Riksgäldskontoret utbetala 400,000 Rdr, som Statskontoret icke uttagit af anslagen å allmänna bevillningen, fästade icke nog uppmärksamhet vid ordinarieinkomst-titlarnas öfverdrifna öfverskotter. Någon högre beräknivg af dessa titlar föreslogs således icke, och som öfverskotten under krigsåren lemnades till Regeringens disposition, för-) bigiogo Rikets Ständer äfven vid 1815 års riksdag denna angelägenhet. Vid den riksdagen företogo sig väl Ständerna att förordna om öfverskottens reserverande, på det sätt, att Regeringens dispositionsrätt deröfver inskränktes till hvad Rikets Ständer på dessa öfverskott anordnade. Men som dessa anordningar egentligen skedde till försvarsverket och till löreförhöjbingar, som voro af natur att blifva ständiga utgifter, så föllo öfverskottens betydlighet mindre i ögonen, och beräkningsgrunderna blefvo derföre ej heller väsendtligen ändrade. Icke: heller skedde sådana år 1818, utan betydliga summor anvisades på dessa öfverskott, till Reg:s disposition. Det var först 1823 års Ständer, hvilka på StatsUtskottets förslag, att närma sameliga inkomsttitlarnes beräkningsgrunder till hvad de visat sig utgöra i 5 års medeltal, försatte denna fråga uti ett bestämdt skick, och stadsade att dispositioner å öfverskotten icke vidafe kunde medgifvas. Härigenom, samt genom motståndet mot Regeringens fortfarande fordrinsar på ökade Statsanslag, kunde för första gånsen efter det nya statskicket, den direkta Bevill-! ( Vv vingen nedsättas med omkring 400,000 Rårj 3ko årligen. Regeringen Lade under denna 12:åriga oording vant sig, alt kunna disponera nationens i statsverket innestående behållningar. De flera umärkningar, som Statsutskotiet vid 1823 årsj: iksdag öfverlemnade till Konstitutionsutskottets 2? ;ehandling, åsyftade, att för framtiden bämma ? etta egenmäktiga förfarande, hvilket är i rak trid emot Reg. Formen 6S 64 och 65. Kontitutionsutskottets handlingssätt vid dessa riksazar, i dessa, som flera andra ansvarighetsfiåor, afledde likväl Ständernas kraft; och Rikets tänders, i sammanhang med Statsregleringen jorda föreställningar hos Konungen om strängae iakttagande för framtiden af de vilkor, hvarnder Rikets Ständer anslå medel till Statsver! et, synas väl i flera afseenden haft den verkan, tt dispositionerna sedermera varit mindie ofver-P lrifna än förnt aman hf EKlugsl ala modfö vs 5 y k V n n ;