Aftonbladet – 8 januari 1840, sida 2

ders vidlagande mom de oralnaric statsmedlen, kuode medföra. I fråga om Saltpetergärdens upphörande vid 1829 års Riksdag, framställde Regenten första gången frågan om en ersättning till tredje hufvudtiteln såsom vilkor derför, ehuru denna gärd egentligen aldrig bade bordt kuuanat inräknas bland de ordinarie skatterna. De af Regeringen tillsatte Talmän i Riksstånden hafva äfven vid de tillfällen, då förändringar i ordmarie statsinkomster ifrågakommit (såsom t. ex. Bondeståndets talman vid 1834 års Riksdag, angående Mantalspenningarnes samt Lagmansoch Härads höfdingeräntans afskaffande) vägrat proposition iderpå. Men nationens rätt har åtminstone i detI ta afseende blifvit bevarad, genom Konstitutionsutskottets förklarande, att proposition derom borI de af Talmännen framställas ; och man bar således att vänta af kraftfulla Ständer, att de ej skola låta häraf hindra sig från en ändamålsenlig reglering af skattebördorna. Men, trettio år äro redan flydda, sedan nationens representanter första gången begärde, att Regeringen skulle söka förbereda en sådan reIglering, utan att detta vigtiga ärende ännu har kunnat afslutas. Redan vid 1809 års Riksdag yrkade Rikets Ständer, ,att Regeringen skulle nivfordra Landshöfdingarnes berättelser med nödiga uppgifter i afseende på Uppbördsverkets reglerande och Jordebokeus förändring, för att Invid den nästa Riksdagen kunna derom besluta.n Hvarken vid 1815 års Riksdag, då Ständerna med skäl kunnat motse detta ärendes fullständiga utredning, eller sedan vid Riksdagen 1817 — 1818, erhöllo de någonting härom ifrån Regeringen; och först år 1823, då Statsutskottet ifrågasatte, i hvad skick ärendet sig befann, öfverlemnades åt Rikets Ständer en afskräckande samling af utlåtanden och uppgifter ifrån samtlige uppbördsmän i Riket, angående hemmansräntornas förenklande m. m., utan att den Kongl. skrifvelsen innehöll ringaste framställning i ämnet. Rikets Ständer begärde, i anledning häraf, hos Konungen gevom Skrifvelse den 3 Nov. 1828, ,att Regeringeu måtte låta utarbeta et förslag ull ifrågavarande förenkling och reduktion af hemmansräntorna för de län, der de nu finnas i en mängd persedlar utförde, efter redan i ett Kammarkollegii utlåtande den 16 Oktober 1810 uppgifne grunder, samt derefter vid blifvande Riksdag låta öfverlemna det till Standernas närmare öfvervägande.n Vid 1828 års Riksdag tillkännagaf Konungen, att Kammarkollegium fått befalluving, dels att utarbeta ett sådant förslag, dels att uppgifva, hvilka ibland de hemman och hemmansräntor, som innefattas under den i jordböakerna förekommande benämnivg: ordinarie afkortningar, som skulle kunna derifrån uteslutas, uten att förfela den derigenom åsyftade kontroll. Då Rikets Ständer granskade förslaget, ansågo de det likväl böra, för åstadkommande af en större nytta, föregås leller åtföljas, dels af ett förändradt stadgande rörande Markegångssättningen i spanmål och öfriga rantepersedlar, hvarigenom lösningsprisen bestämdes för ett visst längre tidskifte, efter medium af flera nästföregående års gångbara priser å hvarje ort, dels af de indela räntoraas indragning till Statsverket, emot det att Löneanslagen för samilige stater utgingo i kontant från Statskassan., Ständerva begärde derföre, att de vid näst blifvande Riksdag skulle erhålla proposition i dessa ämnen, samt frågan om räntepersedlarnes förenklande under tiden hvila. Vid 1834 års riksdag emottogo Rikets Stander den Kongl. propositionen, hvari föreslogs: 1:o att Ständerna skulle sjelfva upprätta markegångstaxa för fem följande år, 2:0o att ett medeltal af 10 års markegång borde tagas till grund, för så väl utgörandet af kronotionden och afradsspannmiålen; som af alla andra bemman och lägenheter åsatte räntor, 3:0 att alla till militär-, Civiloch Skol-ststerna indelta räntor och kronotionde-anslag horde till kronan indragas, emot anvisving af motsvarande summor på stat, 4:0 att vilkor borde bhestämmas, hvarunder den föreslagne markegångsberäkningen i allmänhet borde tjena till grund för lösnings och levereringsförbållanden emellan räntegifvare och röntetagare m. m. Rikets Ständer hvilka genom skrifvelse den 18 Mej 1835 meddelade Regaringen, hvad de för deras del i ämnet beslutat, ansågo hvarken lämpligt eller grundlagsenligt, (se R:sformen 6 75) att Ständerna sjelfva skulle bestämma markegången för Länen. De aniogo: catt sisom grund för nte örandet. af såväl krohöctoude och afrads-spanmål, sem äfven andra af aehemman och lägenheter u äntor, ett medicum af senaste 10 årens m f borde taas i sätt, alt sedan årets markt ifvit fasts med de nöstförect c id, prisct l:opsume i årens markegånespris 1 samma län adaå tiondedelen af nämnde summa, ut alingstal, blifver det fi ingspriset; alt börj markeoångens besti sedan de hilti irets skaller : r härmed skulle she 18353 immande borde ste den 8 ifter. från PAI, PRESS Su