Aftonbladet – 31 december 1840, sida 2

TILL DE UNGA. Evigt i hörnet af fädernehärden Sömnigt vid gammaldagssagor att nicka, Dömdes dig ej, medan ung är din blod; Ut i den fria, den vexlande verlden, Stormarnas friskare luft till att dricka, Sinnet a vädra och härda ditt mod! Ständigt de trampade vägar att vandra, Blott till detsamma evinneriigt leder; Andens en ålderdomskrämpa är det! Du, att i vildmarken rödja dig andra, Inpan din flygtiga värsol går neder, Fatta din yxa och våga ett fjät! Klättra omkring uti vetandets alper! Många förborgsde fruktbara parker Finner du der bakom skrefvorras snar, Och från de manligt bekämpade stalper Ständigt till lön öfver skogar och marker Friare, nyare utsigt du har. Hissa ditt segel och skjut ifrån stranden! Tankens omätliga verldshaf att plöja, Kasta dig ut uppå vinst och förlust! Endast den fega och hopkrymta anden Alskar i storm vid sitt ankar att dröja, Följa i stiltje med åran sin kust. Nya, förvånande arkipelager Här sina skatter för dig skola tömma; Plocka den gyldene frukten och njut! För en Columbus, hvarthän han ock drager, Okända land bakom synkretsern drömma, Eviga sanringar, dolda förut. Vet att för dig sina önskningar sända Väntande skaror och följa dir banas Vexlande öden med orolig själ! Ty hvad som stort skall för seklerna hända, Hvad genialiskt skall verkas och danas, Blott från de unga det kemmer likväl. ——LVLN——