Aftonbladet – 28 december 1839, sida 2

kan urskulda ett mer eller mindre väl betänkt förfarande, med föregifvande af Grundlagarnes otydlighet eller brister, enär dessa i allmänhet bestämdt angifvit hvad handlingssätt denna makt bör företrädesvis välja; och att, derest i en eller annan del en sådan brist kan forebaras, Konungens rådgifvare dock alltid haft till pligt, att handla i grundlagens anda. Att denna anda åter icke är otydlig, åuninstone i alla de afseenden som egentligen här blitva föremål för betraktelse, kan lätt visas om man blott genomskådar hufvudsakliga innehållet af regeringsformens stadganden. Vi finna deri en så tillfredsställande instruktion för landets regering, att om den jemföres med de af Rikets Ständer vid riksdagen yttrade grundsatser och önskningar, ) regerimgsmakten icke kan undskylla sig med bristande ledning och föreskrifter; och på det en hvar må sättas i stånd, att bedöma riktigheten af dessa våra påståenden, vilja vi här framställa grunddragen deraf. Först secan vi derigenom erhållit en säker ledning för omdömet, skola vi gå till det, som utgör egentiga föremålet för vår framställning.