Aftonbladet – 20 december 1839, sida 2

hos mig Bokhållaren Stensson och till laga beifran anmälte, samt, med åberopande afinstrumentmakarelärlingen Anders Peter Nilsson, sökte göra troligt, att Jernkramhandlanden Sandegren, under loppet af de sista 5 åren icke allenast vid flere serskilta tillfällen uti sine så kallade handelskladdar eller anteckningar öfver försäljningar gjort förändringar samt inflickat eller påfört uppgifne personer sådane utborgningar af jernkramvaror, som aldrig egt rum, utan ock sig till nytta förändrat, till Sandegren 8f personer, som hos honom handlat, aflåtne reqvisitioner på jernkramvaror, så att reqvirenterne måst betala vida mer, än hvad de i varor verkligen bekxommit; äfvensom att Sandegren i flere, likaledes uppgifae konkurser beedigat riktigheten af dylika, falskligen tillkomne utiborgi ningar. I allmänhet misstänkande motiverne till angifvelser af slik beskaffenhet förekommo mig ock till en början föga trovärdiga desse å heder och ära gående uppgifter emot en medlem af Stockholms borgerskap, för hvilket jag eger så många anledningar till aktning uch förtroende. Jag sökte derföre också hos Steusson att utforska bevekelsegrunden till angifvelsen, som jemväl i t. f. Underståthållarens ocht. f. Polismästarens tillfälliga närvaro af Stensson förnyades och vidhölls, oaktadthonom med delte varningar för följderne af oriktig angifvelse, äfven om den kunde anses härflyta från misstag eller förvillelse; men så väl genom denna forskning, som, efter noggrannt öfvervägande af de upplysningar, Lärlingen Nilsson lemnade och hvarigenom Stens sons uppgifter till alla delar vitsordades, undanröjdes hos mig allt tvifvel derom, att hvarken angifvaren eller vittnet, begge i den ålder, hos hvilken det rätta och sanna allmännast har öfvervigten, följt annan anvisning, än den, känslan af deras moraliska förbindelse dem lemnat. Någon visshet om tillvarelsen af de uppgifae förbrytelserne var dock, genom hvad sålunda förekommit, ingalunda vunnen, och möjligheten, att derom, i saknad af de, efter upgift, falskeligen förändrade handlingarne, åstadkomma laga bevisning, destomindre gifven, som brott af denna beskaffenhet vanligen äro förenade med större försigtighetsmått och således svårare att leda i bevis. Anmälan om brott af den art, att det hörde under alimänt ätal, eller att den enskilde målsegarens stillatigande ieke kunde hindra den allmänna åklagaren, att derå tala, var dock hos mig gjord och vittnesmål af flere uppgifne personer till styrko för angifvelsen åberopade. Med afseende derå, att rättigbeten till angifvamde af brott, som höra under allmänt åtal, står öppen för hvar och en, som deraf vill sig begagna, måste jag således åt angifvelsen lemna den uppmärksamhet, de uppgifne förbrytelsernes straffbara egenskap påkallade. Men, å ena sidan, pligtig att lyssna till anklagelsen, var det, å den andra, ett lika samvetsgrannt åliggande, att äfven beskydda! en, måhända oskyldigt antastad, medborgares såtunda hotade existimation i samhället, väl vetande, att icke alltid den upprättelse, som å ett grund:. löst åtal bör följa, kan hålla den förorättade ska-: deslös för de förluster, åtalet honom åbringat 1Inpan angifvelsen, genom officiel anmälan,, emot San: degren i Poliskammaren offentliggjordes, ansåg jag, af desse anledningar, Sandegren böra fullständigt i. underrättas om den emot honom skedda angifvelsen,! med förfrågan tillika, huruvida han vore villig, att I. till granskning utlemna ifrågakomne reqvisitioner och handelskladdar, derifrån en säker ledning för bestämmandet af angifvelsens halt kunde hemtas, och : bvarigezxom Sandegren således äfven kunde komma : i tillfälle att, om så vore förhållandet, genast ådagatägga sin oskuld. Jag anmodade derföro t. f..l. Polismästaren Hultberg, att låta genom Stadsfiskalen, Advokatfiskalen Fredholm, i behörig ordning, tiliföra Sandegren Genna underrättelse Och förfräågan, med föreskrift tillika för t. f. Polismästaren, att dervid personligen tillse, det uppdraget och hvad dermed kunde ega gemenskap, verkställdes, . i öferensstämmelse med det dermed asedca syfto mål. Att i denna föreskrift icke ingick ens den aflägsnaste syftning att, emot Sandegrens vilja, år. komma reqvisitionerne och kladdarne, visar sigl: tillförlitligast af den försigtighet, som, jvst i än-j damål att förekomma misstankan om en slik hän-! syftning, ställde Polismästaren till kontrollant der-! öfver, att föreskriften verkställdes på ett sätt, som tillkännagaf motiverme för min förfrågen och den:! grannlagenhet, hvarmed jag önskade, att ärendet ;! skulle behandlas. Också eger jag destomindre an-j ledning förmoda, att annorlunda tillgått, som, en-f4 ligt t. f. Polismästaren Hultbergs påföljde dag af fi gifne rapport, uppdraget blifvit, i öfverensstäm-: melse med min fö-eskrift, fullgjordt, och Sande-: gren utan gensägelse aflemoat både reqvisitioner: och kladdar, hvilka, med hans biträde förseglade, ! derefter upphemtats i Poliskammaren, der seder-i!4e mera, med föranledande af den fortsatta angifvel-le sen, undersökning i Sandegrens närvaro företogs, ! åklagare tillkallades och målet sedan till domstols (c åtgärd öfverlemnades. . I Så beskaffad är den åtgärd, jag, i anledning aflc q t f I i s förenämnde angifvelse, mig tillåtit. Jag vädjar till jeras mognade omdöme, som med allvar och sans söka göra sig reda för de uppgifne förbrytelsernes art och de med angifvelsen förenade omständigheLer, om jag genom denna åtgärd, som ingalunda var af beskaffenhet att kunna inverka på den lagliga behandlingen af sjelfva målet, antingen förbisett motiverne till de i lag den anklagade förunnade rättegångsförmåner, eller till bans fördel icke! begagnat den medelväg, sakens natur utvisade. Visst hade det varit begvämare, att, med åsido1 sättande af instruktionens föreskrift, icke bry sig I om hela angifvelsen; mena jag är icke van vid, ! hvad icke eller i min nuvarande embetsbefattnirg ! skall inträffa, att min pligt uppoffras för det obed bag, som dermed understundom kan vara förenadi. 1 Jag blottställes väl derigenom för all den beställsamhet, som från så många håll hastar att gifval hyllning åt den bearbetade opinionen för dagen;1 men jag skall dock icke förtröttas, hvarken af dessa eller öfriga försök, att försvara den allmänna ordI a LA LPA IA 14