Aftonbladet – 7 december 1839, sida 2

rättegang helt snöpligen blivit alideles utan domstol. Han hade nemligen instämt sin sak till dea af Kämnersrätterna, som han ansåg vara behörigt forum, men då rätten förklarade sig inkompetent, nöjdes han häråt och gjorde sin sak anhängig vid en af de andra K. rätterna, som han ansåg första . rätten i sitt utslag hafva påpekat. Äfven här fick han dock svaret, att saken ej hörde dit, och nu först klagade han i Hofrätten, som vid pröfning af ,bans besvär fann den första K. rätten oriktigt hafva skjutit saken ifrån sig. Nu hade imedlertid denna domstols utslag vunnit laga kraft, Icch om icke Hofrätten, i stället för att inskränka sig, att helt enkelt fastställa den sednare K. rättens lagenliga beslut, ex nobili officio hos Kongl. Maj:t begärt unrdanrödjande af första domstolens olagliga utsleg, för att sedermera kunna ställa saken i ordning, hade den arma parten fått vandra omkring till alla fyra K. rätterne, utan att någonstädes få Justitians portar för sig öppnade. Andtligen väcktes för flera år sedan frågan om det ondas afhjelpande, och sedan man med vanlig försigtighet hört alla möjliga vederbörande, remitterat och återremitterat, kom man slutligen till decisionan, att förvandla de fyra K. rätterna till fyra afdelningar af en och samma rätt. Nu borde det väl tyckas, att, då endast det reglementariska återstod, man snart borde vara färdig; men se, hela det goda verket hotas att kastas öfver ända. Man tyckes göra allt, för att få hafva det gamla qvar; men, mirabile dictu, är det denna gång de afriska viljorna, som streta emot, under det cgubbarnecx vilja framåt. Ty om man får Kämnersrätterna sammanflyttade under samma tak och byter ut benämningarne Norra östra och Norra vestra 0. s. v. emot första och andra afdelningen m. m., men bibehåller hvad som hufvudsakligen skulle undvikas — målens fördelning efter trakter, så är man visst icke kommen en hårsmån ifrån den punkt, hvarpå man förut stod. Föreställom oss blott, att ett mål, anmäldt på en afdelning, ansåges af denna afdelning vid närmare begrundande böra handläggas af en annan, men denna sednare afdelning åter, såsom det icke sällan händer, så väl Juristen som annat folk, vore af alldeles motsatt tanka. Om då den ena K. rättsafdelningen icke får eller kan utöfva något slags suprematie öfver den andra, så kan tvisten härom icke slitas utan hemställning till högre rätt, och då har man ju processen om forum i sin fulla glans åter. Enahanda förhållande lärer väl ock vara att förvänta, om parten icke funne sig belåten med afdelningens öfverlemningsbeslut, ty om detta beslut, i stället att, såsom hittills, meddelas i form af utslag, nu kommer att expedieras genom protokollsutdrag, eller måhända att mundtligen förkunnas, torde väl icke parten, efter nu gällande lagbud, kunna förvägras, att få fullfölja sitt missnöje. Insändaren har förgäfves efterletat rätta grunden till viljornas motsträfvighet, ty de anförda skälen hålla icke färgen, då mean närmare beskådar dem. Tilläfventyrs ligger under denna motsträfvighet en aldrig så liten Vowvow begrafven. Skälet, som hemtas från farhågan för de arme stadstjenarnes blifvande förvillelser, är ostridigt det ömkligaste. Hvad möter väl för hinder derför, att hvarje K. rätt vid sammanflyttningen medtager sina gamla tjensteandar, och att dessa intill lefnadens slut fortsätta sin verksarahet i de trakter, der de hitintills luncat omkring. Icke är det något ondt derutil, eller binderligt för sjelfva saken, att kallelsebe-. tyret underkastas en traktindelning och man : yehöfver då ieke alls frukta, att någon stads4 jenare kommer att användas inom för honom okända regioner. Det andra skälet, eller att. parter, secan de inlemnat stämningen, skulle nera än förr nödgas förspilla sin tid med eferfrågningar, låter väl något bättre, men är äfven lätt undanröjdt. Insändaren har väl icke äst Magistratens förslag, så att han kan bedöna, om lottningsprojektet verkligen miste förpleda den anmärkta oligenbeten, eciler om nä-, on jemkning deri kunde undanrödja den, men ) ;astämdt undvikes den, om t. ex. det förfaran-, ie vid målens fördelning iakttoges, att regi5 tratorn vid första stämningens meddelande fö; elade vederparten att svara på K .Rättens föra ta afdelning samt vidare tilldelade andra stämr ingsmålet åt andra afdelningen, tredje åt 3:dje, . of. v. i beständig cirkelgång. Komme någon J 1 8 S e l c S Rn art, som på en gång ultoge flera stämningar, unde alla dessa mål för partens beqvämlighet kull tilldelas den afdelning, som för tillfället ore i tur samt densamma sedermera förbigås, ill dess jemlikhet med de öfrige afdelningarne ore hunnen. På enahanda sätt kunde brottrålsransakningarna fördelas, eller att första ran