metafysiska, eller, om man så vill, fosforistiska elementet taga öfverhand, hvaraf en och annan skulle sluta till, att han icke blott är saille, utan äfven filosof. För sin popularitet borde Hr A. dock se till, om icke detta i lingden skadar; och dessutom, i fall det snarare är en ära att lefva på hvar mans läppar, att vara älskad och senterad af den stora pluraliteten, än att helsas som broder vid skolastikens och den mystagogiska spekulationens riddarbord, göres honom af någon dylik dekoration alldeles! icke behof. En och annan kan väl ännu för ett ögonblick låta hänföra sig af den der hemlighetsfulla och djupsinniga minen, af de aer dunkla och halfförtäckta orakelspråken, och säga: ahell, mästare! du är försann en konstig man!, Men konsten är dock på sin upphällning, och den tid, som kommer, skall icke vilja veia om aen. Att dylika högsträfvande och höglärde funderingar icke tillhöra Hr A:s skriftställare-genius såsom nigonting absolut nödvändigt, utan att han till och med ganska väl kau, när han vill, behandla en abstrakt fråga dem alldeles förutan, bevisar han i samma häfte genom den högst intressanta början, han der lemnar till en episod om samhällets uppkorast och natur, samt de olika, politiska formerna. Säkert är, att detta ämne, kommet i händerna på en Atterbom, skulle fått en fysivnomi af helt annan art; i Hr Almqvists uppsats derom åter är den ren och klar, och vi finna icke en enda gång ens ett acabsolut, aobjektivt, eller a priori. — Vi hafva för oss tolfte delen af aDela Gardieska Arkivet: Den innefattar handlingar och upplysningar rörande Carl X:s och Carl XI:s regeringstider, utom åtskilliga bidrag till svensk topografi samt diverse för den tidens statistik icke ovigtiga uppgifter. Rörande den så mycket omtalade och omskrifna Carl den Eiftes syn,, förekommer en underrättelse om uppkomsten af denna pamflett samt om dess olika editioner, jemte åtskilliga till kritik af dess innebåll af H. E. Hr Grefve Dela Gardie lemnade upplysningar, föranledde af en i Revue de Parisp 4829 införd uppsats: Vision de Charles XI af en Hr Merimus, såsom han här i fyra repriser kallas. (Torde menas den bekanta franska författaren Merimee!) Vi låna för ro skull ur afdelningen Vitterhbet följande aprof på allmogens biidning i Carl XI:s tid, en bondes suplik till Konungen, ett pecorale,, värdigt att ställas i bredd med de yppersta godbitar i denna genre: cAllsmäktig och vördig kongl. Majestät, min högtärade käre junker — salutem! Thet är till eders allsmägtighet vår nådiga vilja, att vi intet kunna lida fogdens förtretlighet, som vi lede i fjol, då han lät kasta oss i jern och häktelse, och utgjöt oskyldt vatten på menniskolikamen. Dertill med ligger vi dagligen i gästning både för gud och menniskor, fast vi sitta ailenast på Augementshemman, och jag tagit en väderlös enka med fyra väderlösa barn, så vill ändå den skamlösa fogden göra mig till privet och hafva intill den endaste nappen min hustru sitter på. Vi förblifva eder allsmäktighets högvördige tjenare Per Olsson.n