Aftonbladet – 4 december 1839, sida 3

i THEATER OCH MUSIK. Den utmärkte Violoxeelisten Kellersian, som sedan sia konsert bärstädes, tillsemruans med Hr Elvers, gifvit en dyhk i Upsala, och i Söndegs spelada på konserten på Hofvet (ser dessutom Fröken v. fehoultz och M:ll Lind sjörgo en duo ävensom Direktör Addnper lät böra sin förtjusande klariaett) reste i Mandags morgon ster tili Upsala, der ban ånyo på begåren skulle glfva en musitslisk soirce. — Fröken v. Schoultzs tillämnade res, till Petersburg lärer blifvit för denna vister alldedes inställd i snseenie ull anländ under:ättelse derora, ait Ryska Kejsarinnees sjukdoin torde föraaleda hofvat att resa ned till de södra dolarna af riket. Då Fröken Sc hovbz således kommer 2tt stadna qvar här i S:eckholm, skulle bon uppfytla många musikvängers önskan, genom att under vintern lemna dem, som önska utbilda sina anlag för sången, tillfälle ett taga Icktioner Los henne och få profitera af hennes utbildade skol. — Pa Kongl. Theatern var Trollflöjten till i går annonsersd stt gifvas till firgån för Toeaierns peusiouskessa, men måste inställas i anseende ull något iuträffadt sjukdomstörfell. Sannolikt kommer den i stället att gilvas om Lördag. Robert af Normandie, som för ett par veckor sedan anyo gefs sex eller sju gånger, allud för föll hus, måste sluteligen instälias derföre, aut Fru Gelbsar efter de anströngningar heunes parti deruti förorsakade henvce, sista gången insjuknade och ännu ej lärer vara follkomligt återställd. Detta var också icke aanet än hvad minga längesedan förutspått. Att med ständigt samma sujetter i bufvudrollerna gifva en sådan opera som Robert icke två, utan tre till och med fyra gånger på en vecks3, Er i sanning ett ockrande med dessa unga talanger, som icke kan annat än leda till instruimesternas, d. v. s. röstens fysiska mojengers förstörande. Detta kunde man, under dat Robert nu sednest gafs, tydligt finna med Fru Gelhaar, hvars stämma nästan för hvarja sing blef märkbart svegare, och många af de gest förstindige kännare af sångröstens resurser hafva förutspått, att icke ens M:l Linds ungdomsfriska kraft kan stå bi med så häftiga påkänningar utan att skadas. Nu är det vi:serligen sannt, att den resp. Theater-Dircktören kan resonnera så: Vi skole pressa dem så lärge vi kunna, de må väl stå ut medan det närvarande kontrakt et räcker, och om vi under tigen skulle hafva spräckt deres röster, så slippa vi kanske höja på derss aflöning vid nästa engegemanrg och måhända tll och med bafva utsigt, att de då ej kunna resa utomlands för att utbilda sig vidare; utan måste ödwjukt hönfsila hos oss att få bli gqvar. Sådant vore visserligen ieke olikt ssmma hushöllsprineipar, som förut ofiigsnat fiere de bästa dramatiska talsngerna från scenen. Men det kan också hänia, att Oomständisheterna komma att åriga ett streck äfven öfver denma räknivgen, och att åtminstone Fru Gelhawr genom eit så häftigt anivande blir obrukbar, långt innan hennes ensagement är till ända, så att rösten icke ens blir utnövt för Direktionens eller den Kougl. Theaterns räkning, och att detta inträffa-, innan någon af de unga eleverna Mamseclerna tröm eiler Widerberg ännu är fullt fördig att skjuta in i hennes ställe. Obarmbertigt är det i alla händelser och man bör hoppas, i fall man äger rätt att boppas någontiug af Direktionen, att varningen af Fru Gelbaars nu iråkade sjuk dom af den Rnsträngning, som blifvit henne pålagd, måtte för frarotiden leda till någon miskurd bos Direktionen med hennes helsa, en vårdnad, som äfven en ovanlig talang, som M;ll Lind, synes förtjena. TTT OCORA 09 NP EIN AD TIN RTINTAT ä NH RT AA