Aftonbladet – 4 december 1839, sida 3

ide i alla klisser, och isynnerhet den första I puokten deraf tycktes gå allas övskninger tiil , mötes. Red. ansåg det icke tillständigt, att före velen aftrycka densamma, men då den nu Iredan funuit vägen till ett landsortsbl:d, införa vi den äfver, emedan det utan tvifvel skall inI tressera många 1 landsorten att se dess invebälll För egeo del suse vi ikväl ett tiligg böra göras ull den sista punkten, angående ie presentations-frågan, nemligen att äfven något ätrekt steg för denna vigtiga reform må 0 av os KosstitutionsUtskottet, och att, derest vid denna Riasdag nägot direkt förslag icke skuile komma till stånd, Rikets Ständer då atminstone må begära, att få utse halfva antalet, j mie Regeringen, i den Kommittc, som de skulle begära. för att få frågan utarbetad till en bifvande Urtima Riksdag. cHufvudstadens nu förestående Riksd:gsmannaval äre utaf oändligt stor vigt. Huf.udstadens Borgerskap är icke blott den tealrikaste, utsin nses äfven och med rätta för den roest sjelfständiga och upplysta val-korporationv i Rixet. De val, som denna korporatisn sår att göra, och so:s komma att utrycka dess opiuion, skola derföre nödvändigt på opinisnen i hela lsudet göra etw starkt iniryck och utöfva ett mäåttigti irflytande. Men icke blott utur denna synpunkt äga Hufvudstadens Riksisgsrmanna-val ex omisskännelig vigt. Stockholms Brgerskap väljer icke mindare än T.o Ri såegsmär; och om deas val faller på värdiga personer, på män med anseende each allmän aktning, och som, enige i vilia, åtminstope uti de mest maktpålisgande frågorna hafva en sammanstämmaunde öfvertsgelse, så kuncea de valde icke blott inom sitt Stånd, utsn, genom deita, äfven i de tvenne sndra ofiälss S ånden utöfva en stor inflytelse, och måkäsda uti ej oväsendtlig mån bestämma Riksdagtos kearakter (och resultater, starka, som de äro, icke blott genom sill antal, utan än mera yerom stödet åf hela hufvudstudens opinion. Allt detta bör urppmana de väljande, at: samvasyrannt och med niyhel göra sina val, samt att på förhand noga förvissa sig om tänkesäten has de män, som kunna komma i fråga att erhålla deres förtroende. Det försa och vigtigaste, som, i detia hänseende, synes böra blifva föremål för de väljande och I valdes omtanka, är att, genom ombyte af Rådgif vare-personal, återknyta de slitna bandes emellan I Regering och Folk, eller att skaffa lsndet en bätre styrelse, för hvilken nationen kan hysa aktning och förtroende, samt med detsamma göra slut på det adelsvälde, som, emot Grundlagens träåliga ord och menicg, från Thronen3 oimgifoiog och icflytelgen på samhbälls-argelägepbeternas högsta ledning orättvist utestänger ofrälse redbarhet och förtjenst. Det kan ej bära sig i längden, att foikei äger en styrelse, som det föraktar, bvi kon nästan vid hva je tilörande misstänkes för egeonytta, mannamån och ensidiga efsigter, hvars fleste medlsmmar äro i opinionen outplånligt stämplades med pregeln af en så afgjord medelmåtta och underlägsenhet i hufvud, insigter och förmågs, att snart ssgåt hvar och en, äfven dena ringaste embetsman och bor gare, anser sig med dem jemuvgod, om dem icke öfverlägsen, och som äadteligen, på grund af det i trettio är följda styrelsesystemet så i den yttre som iaore politiken, befioner sig med Tryckpressen i ett så oförsonligt krigstillstånd, att någon fred dem emellan ej är tänkbar, och hvars exi derföre äfven af pressen oupphörligt unc och allt framgent måste undergräfvas. I felt detre Ofrälso Stånden hålla tillsamman, är för dem icke svårt, alt, genom tillämpuing af 407 8 Regericasformen samt nedsättning ech vägrance af skatter och ansiag., åstadkomma en sådan önskvärd fö:ändring i styrclse-personal. Hvad som de väljande af sina blifvande Riksdagsmän synas böra fordra är följaktligen: 4:0 En enmälan till Konungen, erliet 407 8 R3geringsformen, om entledigande af samtliga föredragande och StatsRåds ledamöter: vägrande och nedsältning af skatter och avslag, för av skaffa en sådan anmä!an ofelbart tehör; samt ändiligen underhållande och befästande på allt möjlist sätt af enighet och godt förstånd kmellan de tre ofrälse RiksStånden. Den osäkerhet, genom ständiga ändringar af författningarne, hvaraf alla yrken och företag, men isynnerhet handeln och statsmanna-nåringsrne lida, har räckt alltför länge och är alltför ofta vid och emellan Riksdagarne öfverklagad, för att tarfva bevisping. De gamla inrättningarne och husbållsförfattningarna, beräknades för andra förbållanden, bristfälliga å alla sidor, upplösa sig och sönderfalla af sig sjelfva, och påkalla ovilkorligt, att något nytt, dugligt och sammanhängande, i öfverensstämmelse med närvarande tids fordriegar och behof, sättes i deras ställe. Visserligen ske förändringar nästan hvarje dag, deraf kommer den stora osäkerheten i alla yrken och företag; men dessa ändringar äro nästan alltid lappverk, företagna utan plar, sammanhang och begrepp om det hela, hvilka oftast blott försämra den gamla byggnaden och göra den ännu mera bofåliig, men elideies icke inleda någon ny, bättre sakernas ordning. Huru skulle ock dugliga reformer kunna erhållas, utan en duglig, insigtsfull Regering? Att begära, det national-representationen, helst i dess nuvarande oformliga sammarsättning, skul!e, utan ledning och biträde af en kraftfull, upplyst och välvillig Rezering, kunna gifva åt landet de reformer, af hvilka det är i så trängande behbof, vore lika orättvistsom oförnuftigt fordradt. Representamte na tillhör det, att framställa landets tarfvor och behof, samt derpå fästa styrelsens uppmärksamhet, och ett sedor-: mera granska, pröfva och förkasia, eller antaga och i detaljerna förbättra de förslag, som af sådan anlegning varda af Regeringen dem företagda; der! är gränsen för deras förmåga, och följaktligen äfven för de anspråk, som å dem rättvist kunna gö-: l l