Aftonbladet – 4 december 1839, sida 3

REVY AF TIDNINGARNA. Freja yttrer i sista numret sin ledsnad deröfver, att Hr Grossbandlaren Eckerman ej blef vald till riksdagsman. Hon medger väl, att Hr Eckerman någon gång gått nog långt i sin skygghet för reformer, men tillägger att han med gerningarna bevisat sig ej sky derför, då reformen, är duglig och hebhöflig, och att förslaget till den vigtigaste reformen i vårt bankoch penninge-väsen, som blifvit gjord, bärleder sig från honom. Detta torde hafva afseende på den verkligen välgrundade motion Hr E. vid sista Riksdag gjorde om ett tillögg till den föreskrifter, att bankens sedlar skola för rikets mynt erkännas; nemligen att dertill skulle fogas de orden: aså länge de med klingande mynt inlösasn. I anlednirg hiraf anse vi oss böra näxcpra en omständighet, sem kaphända icke så litet bilragit att sätta Hr E, i minoriteten. Det är nemlgen bekant, att han alftid strängt yrkat på besparing i anslapsväg och i allmänhet voterade nej i Statsutskoltet; men det säges, att nästan det enda undeantegat härifrån skedde, då frågan om anslaget till Gardesregementerna förevor, och att fr Eckerman talat för dessa anslag. IMändelsen herättas ock så hafva focat, att just dagen före den, då denna fråga afhandlades, en större middag varit hos H. E Grefve Bishe. Vi käpne alldeles icke huru härmed förhåller sig, raen anse oss böra när derom, för att sätta Hr Eckerman i tillfäle att gilva demenri åt berättelsen, om den är ogrundad. NN RN ge rr a ennen Kar ei ski MR ad